Tro mig, Jag vet..

Kung Carl den 16:e Gustaf, du har gjort min dag. Jag struntar fullständigt i om du varit på "sexklubb" eller på månen, nån snackare lär du aldrig bli i alla fall. Presskonferensen som var igår var kanske det mest komiska från kungen sedan han blev påkommen med en cigarett i munnen på nobelmiddagen. Har han aldrig ljugit förut eller? Hur fan klarade du dig när du var liten Carl? När man var liten ljög man ju trettioåttatusen gånger varje dag om huruvida man inte raffsat i skafferiet efter godis eller läskeblask, hur man absolut inte hade skjutit med hockeypuckar på den vita garageporten och framförallt hur man INTE tagit något i barskåpet. Lite borde du väl för fan snappat upp kungen.

Folke Rydén, är det någon utav er som har hört honom någon gång? Han var förut utrikeskorrespondent i SVT om jag inte minns fel, han dyker numera upp i diverse faktaprogram eller dokumentärfilmningar som en seriös röst i bakgrunden. Är det lämpligt? jag bara undrar, han tar fokus från hela programet med sina konstiga "R". Eller R och R, det är inte en bokstav i hans fall utan ett ord: "älulhelel". Vi har väl alla någon gång velat ha en karriär på tv eller i radio, för mig räckte det att lyssna några sekunder på min egna inspelade röst för att jag skulle inse att ingen skulle tycka jag hade en len och fin röst. "Nej, grabbar det är ingen prinskorv som ligger och blockerar lufttillförseln, jag pratar så". Får även höra att jag mummlar och pratar otydligt, nej jag är nog inte lämplig som rocksångare eller nyhetsankare a lá Bengt Magnusson. Och det är inte Folke heller, Jag hittar inget bra exempel för er som inte har hört Folke, detta får duga. Inte helt olikt faktiskt:


Är detta en röst som skall tala om att nationens säkerhet är i fara?

För att jobba som busschaufför bör du kunna se ordentligt och köra buss, jag ser inga armlösa, blinda människor som kör kommunala bussar även om det är deras högsta dröm. Det jag säger är bara att alla lämpar sig inte för alla jobb. Alla vi som spelar eller spelat fotboll, hockey etc. Drömde någon gång om att kunna ha det som arbete. De flesta av oss tvingades inse att vi kommer ingen vart med detta, antingen insåg vi det själva eller så talade någon om det för oss. Folkes dröm var att förmedla nyheter, någon borde talat om för Folke att det var dags att söka annat.

Folke: -Fåj jag jobbet som jadiojepojtej?
Chef: -Du Folke, vi gör ju seriös radio här vet du. Folk måste höra vad du säger.
Folke: -Men, jag tyckej att jag kan föja fjam ett sejigöst budskap.
Chef: -Tyvärr Folke. Jag ber dig, sök något annat. Bebis i "buskis med Stefan och Krister" kanske kan vara något?
Folke: -Neeej ni kan inte jöja såhäj!

jo det kan vi. Knasboll. 

Hittade förresten lite godis i SVT's gamla arkiv:

Den fjärrkontrollen vill man ha.

Skämt å sido, menade jag allvar med något utav det här? inte det minsta. Jag tycker att Folke är fantastisk, Han är unik och världen behöver Folke Rydén, vem skulle annars någonsin ha något roligt att berätta om alla var lika? Vem skulle vinna en match/tävling om alla var lika duktiga? Nej gott folk, detta skall uppmuntras och det väljer jag idag att göra med Folke Rydén. 

Tro mig, jag vet att du inte kan hjälpa det. Inte jag heller men det gör faktiskt ingenting, alltid roar det någon.

Något som kan göra mig lite irriterad eller förbannad är folk som inte kan komma ihåg ett ansikte eller namn, vad är det svåra med det? Jag vet inte hur många gånger jag har behövt säga "hrrrm David" när någon kallat mig Daniel för trettioelfte gången. Har man glömt av namnet eller inte vet, då säger man ingenting. Sen kan jag förstå att man ibland kan säga fel och få korrigera sig när man har det lite rörigt med namn.

Fobier, Alla har någon fobi. Det kan vara spindlar, ormar, höjder, trånga utrymmen eller vad som helst faktiskt. Jag är ett levande bevis för att det kan vara precis vad som helst. Klockor. Alltså armbandsur, det är det vidrigaste jag vet nästan. Inte så i allmänhet att jag ballar ur när jag ser en utan jag kan själv inte bära en klocka på armen, Jag börjar skruva på mig och får otroliga äckelkänslor. Konstigt? lika konstigt som fobi för spindlar menar jag.

Vårdscentraler. Vad är det för inrättning egentligen? är det inte bättre att vi döper om oss till iprencentralen istället? Eller varför inte kalla det för halsflusscentralen istället. Det är väl typ det enda som botas på vårdcentraler, här får du ett recept på penicilin. Så klart, job done.

Hade för något år sedan fruktansvärt ont i halsen och var sjukskriven i ett par dagar, misstänkte väl sedan att det nog var halsfluss eller liknande. Uppsökte då vårdcentralen för att en s.k. halsodling, vilket är värre än att få en stenhård box i bröstet. Kör in en torr vidrig jätteglasspinne och petar med en tops och kittlar gomseglet på ett obekvämt sätt.



Sen är jag nog Linda Lovelace motsats när det gäller att stoppa in pryttlar långt in i munnen, jag får ju kväljningar så fort jag borstar tänderna typ men det är en annan femma. Vissa tycker säkert att det är sköj med halsodlingar, inte jag.
Hur som helst, jag får då reda på att jag inte har halsfluss och troligtvis bara lite ont i halsen som man kan få ibland. Jag däremot hävdar att detta är något riktigt jävligt som gör super-ont, Det skiter tanten med proverna i och råder mig till att gå hem och knapra ipren istället "så går det snart över ska du se".
Det går ett par dagar till och det blir bara värre, uppsöker nu vårdcentralen återigen, gör ett prov, samma resultat. Får exakt samma råd, gå hem och käka ipren. 



Jag går hem, kan inte äta, inte sova och nu börjar till och med min sambo reagera på att det är något riktigt allvarligt. Hon smusslar med sig lite starkare värktabletter från okänd plats, och jag börjar nu schemalägga mitt pillerintag på ett litet papper för att inte åka på en "piller-O.D." Några sömnlösa nätter och dagar går, jag ligger en morgon och har precis lyckats somna, då får jag plötsligt ingen luft. Vaknar till med ett ryck, panikar och jag återfår andningsförmågan. Böjer lite på huvudet och lufttillförseln slutar igen. Det kan inte vara bra detta tänker jag, åker direkt ner till Vårdcentralen och frågar vad fasiken det är frågan om. Jag får då träffa en riktig gammel räv till doktor, han fastställer direkt att vi har att göra med en s.k. halsböld.
 

Typ sån här.

Ok. ajöss, godbeye, det är kört, jag dör.. Böld, smaka på det ordet. det är inget man vill ha. Åker in till sahlgrenska till halsavdelningen där jag blir mottagen direkt och här börjar jag för första gången bli tagen på allvar och får snabbt hjälp. Sköterskan talar om för mig att hon tycker synd om mig och att halsböld är något utav det värsta man kan ha i avseende på smärta. Hon ljög ju säkert men det struntar jag i, jag höll med bara och överdrev lite extra för att få snabbare hjälp.

Kommer sedan in till en läkare som sitter med en skalpell i näven och ser nöjd och glad ut. oproffsigt, man ska se allvarlig ut när man har att göra med bölder anser jag.
 
-Vad ska du göra med det vapnet?
-ingen fara, jag ska bara snitta dig lite i halsen.
-ingen fara? vadå ingen fara, om du råkar nysa då? då är jag ju toast?
-nej då det kommer gå så bra så, det är det enda sättet.

jag överväger nu att be honom köra skalpellen i tinningen istället för en mindre smärtsam död, men han lyckas övertala mig och ger mig en sån där plåtskål som han ber mig hålla under hakan. kör in skalpellen i halsen, Snittar och klämmer med en peang, ut forsar nu blod och nån rosa sörja. Fräscht. Får lite penicilin och åker hem.

Och allt det här hade kunnat undvikas om jag hade fått träffa "räven" direkt på vårdcentralen. 

Tro mig, jag vet att det är bättre att fråga efter dom gamla rävarna direkt på vårdcentralen. 

Kom att tänka på en lustig sak igår, året var väl 2004 någon gång. Jag och mina vänner satt hemma i min lägenhet och spelade Aten OS på playstation, mitt i sommaren givetvis. Det var cirka 25 grader på utsidan och 45 på insidan, det sket vi i. Efter några timmars spelande slutar mitt playstation att fungera, Kompis 1 som vi kan kalla för "Sven" föreslår då följande: -Vi kan hämta mitt playstation, vi sitter ju ändå mest här så då kan ju spelet vara här.
Bra idé tycker alla och vi hämtar senare spelet. Kopplar in det och skall sätta i OS-spelet, trycker på "eject" och ut kommer en film från "Svens" playstation. "Dansk Dynamit".


Haha, omslaget. Censurerat.

Jag vänder mig om och påpekar detta för "Sven", som småskrattar lite genant.
Jag frågar: är den bra? -nej inte direkt säger "Sven".
David: -Kom den med en tidning eller något?
"Sven": -nej jag köpte den när jag och "Bertil" (kompis 2, icke närvarande) var inne på movieline.
David: -ook.
"Sven": -han tvingade mig nästan, och den slank med av bara farten. *obekvämt tonläge*
David: haha ok, säkert.

Jag lägger skivan på golvet brevid playstationet och tänker inte mer på det. Under den här tiden hade min katt precis fått kattungar och var placerade i en tillklippt flyttlåda i vardagsrummet.


Ungefär shåhär, fast typ nyfödda.

Dessa var omåttligt populära att komma och titta på bland kvarterets unga människor. Så när jag och "Sven" sitter där i godan ro med vårat Aten-OS och knapprar som allra mest knackar det på dörren. Jag går till dörren och öppnar. Där står min granne med sina två bonus-barn, två tjejer i 6-7 års åldern.
"tjena, tjejerna vill så gärna kolla på kattungarna, är det lugnt tror du?"
"Visst, kom in bara" säger jag. Går in i vardagsrummet och sätter oss på golvet, flickorna rusar givetvis mot lådan med katter och börjar ovarsamt klämma å trycka på kattungarna. Pappan sätter sig i en bit där ifrån och lägger näven på en CD-skiva.

"daaansk dyna... jasså David, Dansk dynamit?" jag får en iskall rysning genom kroppen och vänder mig mot grann-pappan. "Du tycker det är lämpligt att ha sånt här liggandes när det kommer barn på besök?" han småflinar och viftar med skivan, de två flickorna stirrar storögt på omslaget.
-eh alltså nej, men det är inte min. det är "Svens" film!
-Hah! eller hur.
-jo, jag lovar.
-Försök inte.

"Sven" stiger nu allvarligt in i diskusionen: -sluta nu David.

Där sitter man, "vuxen" karl och tjäbblar om huruvida en snusk-rulle är min eller inte framför en skock barn. Dom där småtjejerna lär ju idag sitta å snacka om den där porrgubben med porrfilmer spridda över hela lägenheten som de träffade när dom var små. Alternativt tror dom att det var där David och "Sven" träffades å kollade på porrfilm dagarna i ända, svettiga av den kvava sommarvärmen. "Stackars katter". haha.

Tro mig, jag vet att den låg där men det var fan inte min!

Stanley Cup finalen närmar sig, Champions League finalen likaså, det är vid sådana tillfällen långvariga minnen skapas hos oss som är intresserade. Ögonblick av rysningar, man minns precis vad man gjorde vid tidpunkten och vilka som satt runt omkring. Likadant vid stora världshändelser, Palmemordet, 9/11, Estonia, Anna Lindhs död, Dianas död o.s.v. Man kommer ihåg precis vad man gjorde när man fick reda på nyheten.

Nu skall jag fokusera på de lite mer glada idrottsögonblicken, och försöka ranka dom. 10 Ögonblick som gav mig gåshud eller glädjefnatt och bara vrålade rakt ut. Just sådana ögonblick är en utav de saker jag lever för, jag älskar när stora män/kvinnor överträffar förväntningarna och skapar historia när man tror att det är omöjligt eller precis när laget behöver det som mest. Otroligt imponerande.

10. David Beckham VM Kvalet 2002.

England låg under mot Grekland med 2-1, En poäng räcker för direktkvalificering till VM. Matchklockan står på 92.30, England får då en Frispark 5m utanför straffområdet. 



9. Jonathan Edwards Världsrekord x2 1995 Göteborg.
Tresteg, helt ointressant för mig vid denna tidpunkten. Jag kommer ihåg att jag gick förbi tv-apparaten när Edwards slog världsrekordet (18.16), satte mig ner och fick då se ett övernaturligt 18.29 hopp:


(skall tilläggas att Världsrekordet innan låg på 17.98)

8. Michael Johnson, OS Final 200m Atlanta 1996.
Uppsnackat, rejält. Jag hade väntat flera timmar på 200 metersfinalen, satt vaken någon gång mitt natten svensk tid när Michael Johnson snörar på sig sina guldiga löparskor och gör ingen människa besviken.



7. Usain Bolt. OS Peking. 100m, 200m, Stafett Världsrekord
Jag satt nog bara å skrek här tror jag, helt vansinnigt. 1 lopp, några sekunder långt, du har en chans på 4 år, då springer killen snabbare än någon annan människa. ofattbart. Sen sköja med folk på 200m och slå ett 8 år gammalt rekord.



6. Vändningen mot Finland VM 2003.
Vi sitter hemma hos Mattias och tittar på matchen, vi stänger av när Finland leder med 5-1. Slår på tv:n lite senare, det står då 5-3. Resten är bara galet.



5. Zlatans klackmål EM 2004.
"MAN KAN INTE GÖRA SÅ!" det var väl ungefär de fraserna som skreks under kramkalaset.



4. Peter Forsberg OS final 94.
Jag skrek NEEEEEJ! blev tyst, undrade varför alla i sverige såg så glada ut. gick den in? Haha.



3. Ravelli straffräddning mot Rumänien VM 1994.
Jag satt där i soffan aldeles för sent för en 12åring att vara vaken, morsan var helt ointresserad och stog brevid och strök kläder. När Ravelli räddade sista straffen flög jag upp och ner och var överallt inne i huset.



2. Champions League final, Istanbul 2005.
Liverpool - Milan, Mina vänner Martin och jimmy var hembjudna hem till min lägenhet och jag såg fram emot en fantastisk kväll. Milan gjorde i en halvlek 1-0, 2-0, 3-0. Martin Som nu var "Milanista to the bone" ifrågasatte nu Liverpools plats i finalen. Liverpool reducerar i andra till 3-1, Martin säger då: "gör dom ett till går jag hem". Liverpool gör 3-2, Martin reser sig snabbt och går mot dörren. Jag får tag i hans byxa för att stoppa honom, men det skiter han i och drar mig hela vägen till ytterdörren, jag släpper, Martin går hem. Sen händer det övernaturliga saker i istanbul. 



1. Gerrard 3-1 Olympiakos.
Förutsättningarna innan matchen: Liverpool var tvungna att vinna matchen med två mål för att gå vidare från gruppen i 2005 års Champions league. I slutet av matchen bevittnar jag något som jag aldrig mer kommer att få uppleva tror jag. Ett mål som fick mig att go bananas fullständigt.
Gick inte att "bädda in något vettigt klipp" det får duga med en länk:
http://youtu.be/13lXCpGeSS8

Tro mig, jag vet att alla icke idrottsintresserade går miste om så många underbara minnen.

Vad är det med telefonförsäljare och supportmänniskor?! visst alla har väl haft problem med sånna människor och jag är inte unik, men det är ju för tusan det som gör det ännu värre!? eller? Att alla har någon dålig erfarenhet av support och liknande. Man behöver inte vara teknik-expert heller för att bli idiotförklarad som någon treåring heller. Man är ju redan ursinnig över att det inte fungerar och man har provat allt man kan tänka sig. Det är då inte ovanligt att följande dialog utspelar sig när TV:n är svart tillexempel:

Telia: Välkommen till Telia support du pratar med Claes-Göran, hur kan jag hjälpa dig. 
David: Hej, David heter jag, Det är så att min bild är helt svart men jag hör ljud.
Telia: Ok David, Har du provat att starta om mottagaren?
David tänker: starta om? va? ne jag blev helt plötsligt förstenad och la mig ner på marken. JAAAA SJÄLVKLART HAR JAG DET! 8 miljoner gånger! Minst! annars ringer man väl inte i onödan. och sluta med bebis-rösten.
David: Ja.
Telia: Ok David, då ska vi se *raffsar i sin tarifolder med standardfrågor*. Sitter nätverkskabeln i?
David tänker: Vad tror du din joker? jag sa ju att jag hade ljud.
David: Ja, som sagt det kommer ju ljud.
Telia: Ja men man vet aldrig, då skall vi se, jag ska kolla med en kollega, vänta.
David tänker: Jo det vet man! tror du ljudet kommer från grannens tv eller?! Varför får man aldrig prata med kollegan med en gång istället?! dåre.
Sen slutar det med att dom skickar en ny box eller nåt, som oftast är trasig.


Ni hajar. Senast här om dag pratade jag med Telenor, hade beställt en iphone för mer än tre veckor sedan. På hemsidan klargjordes det att det var 3-5 dagars lev.tid. Jag väntar en vecka, ringer och frågar hur det går.
-var det den vita du hade beställt?
-ja
-det är två veckors leverans på den vet du.
-ok, skriv det då så man vet.

Det går två veckor, jag ringer igen.
-Min telefon är den på G eller?
-jaaaaag kaaaaan inte riktigt se att den blivit skickad.
Det blir tyst i luren en stund, jag frågar då:
-skit samma när får jag den?
-eeeeh ja det är ju två veckors leveranstid sååå.
-det har gått två veckor. Ge mig ett datum! en kvart? 14 dagar?
-ja men säg den 24 då?
-ok.. höftar du bara elle?
-nej.
-ok. Hejdå.

Så nu skall det ringas igen. och skälla.



Att ha och göra med supportfolk.

Tro mig, jag vet att jag har startat om skiten 3 miljoner gånger.

Med risk för att uppröra de kvinnliga läsarna men.. Ska det vara nödvändigt? har det inte gått överstyr? Det här med hur kvinnor kommenterar alla andra kvinnors facebook-profilbilder. Så fort en tjej slängt upp en ny fin bild på sig själv så dyker följande kommentarer upp:

"ååååh mina fiinisar"
"tack sötis, love ya <3"
"snygggooo thihihi"
"sluta va så gölllig"
"meh sluta va så snygg"
"åååh tack va goa ni e, ni e också fina"
"hhaaallledoodisssen va fin du eee"

Haha känns det inte som att det har gått lite överstyr med "Lunar-tugget"?  Ingen tjej över 12 pratar ju så i verkligheten eller? det känns inte så, då skulle det bli ett jävla gullande varje gång tjejer träffades. Skulle inte få tid till nåt. Ni vet precis vad jag pratar om. 
Och bespara mig: "Du är bara bitter för att ingen kommenterar dina bilder" må hända, men man kan ändra meningarna till normal text. Lägg ner det bara.
Killar är tvärtom, dom skriver ingenting, det kan man också tycka är konstigt. Men det stör inte mig och det får nån annan ta upp i något annat forum, inte här, här är det jag som bestämmer "thihhi, sötisar".

Exempel:



Tro mig, jag vet att ni är jättebra på mycket ni kvinnor men kommentera profilbilder är inte en utav dom.
 

Det var ju demonstration mot Moskébygget i göteborg här om dagen, Moskéer kan man ju tycka vad man vill om. Personligen är jag emot all sorts religiösa byggen över huvudtaget, känns som att det var 1000 år sedan vi behövde en lokal där folk kunde be till sin gud etc. ok, det som störde mig mest här e dom där dårarna som skall kasta sten och vigla upp polisen.


Kurr på hisingen.

Till exempel kvinnan som 0:06 in i klippet vrålar "polismisshandel!!", vad är det för människa? ge mig fem minuter med henne bara i lugn och ro. Snacka lite om hur det fungerar med polisväsendet och de andra inrättningarna som jag betalar för att hålla mina gator säkra. Håller hon inte med mig efter det så skulle jag nog överväga att göra mig av med henne. Hon blir för mig som en fästing, ett könshår eller lilltå-nagel är för resten av omvärlden. Helt onödig.

Ok, till killen som ligger å sprattlar under polisen. Slappna av, i flera utav världens länder hade polisen/militären blåst skallen av dig innan du hunnit ta upp stenen du kastade mot polisen. Dåre. Konstigt om polisen måste brottas lite när du ligger å härjar som en nyfångad fjärsing på marken. Lägg ner det bara. 
Man tänker ju på killen under göteborgskravallerna 2001, var det nån förutom Janne Josefsson som innerst inne INTE tyckte att det var "rätt" av polisen egentligen? 
 

 
Jasså, bara ett skott?

Hur skall vi kunna ha någon respekt för polisen om det är helt ok att kasta stenbumlingar på dom? då kan vi ju lika gärna lägga ner polisen så låter vi det bli total anarki? eller? Undra vem som stryker med först isåfall när det börjar härjas fritt på gatorna, Det är ju för fan polisen som ser till så att sånna som jag inte skjuter dig ju, så hur skall du ha det?
Min syn på situationen: Hannes kastar en sten, varnas med pistol, Hannes pekar då ett lånfinger åt polisen och hämtar en ny sten, varnas av polisen igen (skall ju inte behövas), Hannes kastar en sten till, polisen skjuter.
Så!, klart, var det nåt mer? sen ligga å lipa som en annan fjant över att dom sköt dig, är det någon som skall åtalas här är det väl du? Nu blev jag förbannad också..

Tro mig, jag vet att polisen inte är felfri men jag vet också att det är sånna trädkramare som ni som behöver dom allra mest. 

Premier League avslutades igår och nu följer månader av händelselösa helger, och det är varken EM eller VM i sommar heller. 2006 var det andra bullar, Det var VM-år och en fantastisk sommar. Jag, mina kompisar Martin och Jimmy hade suttit och spånat på en resa ner till Tyskland för att kolla på VM det året. Och vad hade då varit mer perfekt än en Volkswagen-buss som vi skulle måla gul och blå.


Ett världsklass-åk.

Jag skummade igenom blocket i göteborgsområdet efter tänkbara kandidater som skulle bära oss ner till Tyskland och en fantastisk roadtrip. Mina ögon fastnar då för en blå Buss som säljs av en "Christer" i "göteborg". Priset är 5000:-, Vilket fynd tänkte jag och kontaktade mina vänner. (lite för bra för att vara sant skulle det visa sig.)
Vi diskuterade möjligheterna över att lägga vantarna på denna klenod och jag tog kontakt med "Christer", Christer bor i Lysekil och hade glömt skriva det i annonsen. Jag börjar ana oro redan här, vi vacklar lite fram och tillbaka om vi verkligen skall genomföra detta köpet. Ingen utav oss kan ju egentligen något om bilar och 5000:- skulle ju säkert innebära en hel del reparation, men "Christer" menade på att den gick att köra och att det bara var lite "småfix".


Småfixar. 

David, Jimmy och Martin sätter oss i bilen och ger oss av mot Lysekil för att göra tidernas bil-affär. När vi börjar närma oss Lysekil tar jag upp min telefon och kontaktar "Christer" som avtalat, jag talar om att vi börjar närma oss och är där om cirka 15 minuter. Efter det avslutade samtalet gjorde jag en intressant notering om christer, "han lät tjock killar, jätte tjock. Frustade å stånkade i telefon precis som en jätteöverviktig man som gick i trappor."
Martin frågar nu oss för första gången om vi skall skita i det här och vända om, nej säger jag och jimmy, "vi är ju så nära nu". Jag ringer nu "Christer" igen för att få vidare information hur hans kåk ser ut, han säger att det är ett gult hus med stor trädgård. Ok, säger jag och vi anländer nu till ett gult hus som liknar villa villerkulla och har en jättestor trädgård där det är fullt med skrot och bilar i vartenda hörn.


Christers trädgård.

Vi rullar fram till ingången, jag får då syn på "Christer". Mina öron hade inte svikit mig, Detta var en Jabba the hut-kopia av stora mått som hankade sig ner för trappan i snigelfart. Nu får Martin panik, "VI DRAR!! KÖR FÖR FAN JIMMY KÖR KÖR KÖÖÖÖÖÖR *slår på jimmy*. Jimmy sitter som förstenad i förarsätet och reagerar knappt på Martin som sitter brevid och skuttar upp och ner i stolen brevid.
Vi lugnar ner oss efter en stund och bestämmer oss för att ta tjuren vid hornen, går ut, presenterar oss och ber att få titta på pärlan.

Pärlan ser ut som skit, Bilen är fullknöckad med bråte från de senaste 300 åren. Vi låtsas som om vi kan något om bilar och frågar bil-expertfrågor som: "hur långt har han gått?", "är det bra fjädring i han eller?" etc. Jimmy står som förstenad. Vi ber sedan att få titta inne i bussen, "Christer" svarar motvilligt ja och skall nu öppna sidodörren. *KRAAASCH BRAAAK RIIIISSSP* dörren fastnar halvvägs. "Christer" tar nu spjärn mot marken och trycker alla sina 200kg mot dörren som givetvis ger med sig i ett stort inferno av skrot och gammal rost. 
När skrotmålnet har lagt sig, kikar vi in. Det första jag ser är 3 enormt stora vatten-kärl från tidigt 1800 tal skulle jag gissa, vad gör dom där liksom? vill han att vi ska ta med oss dom hem också eller? oklart. 
Martin står och trampar kissenödigt vid sidan av och frågar snabbt: "kan man få provköra den?", "Christer" suckar och svarar: "njaa joo ok, men då får ni åka å köpa bensin så ska jag spänna en rem här emellan sätena". Jimmy står fortfarande förstenad som om han hade sett ett monster.
Vi får en dunke, "Christer" häver sig in i bilen och börjar raffsa, det enda man ser är en stor rövspricka och ett par gråa mjukisbyxor.


Crister, Sett bakifrån.

Vi går med långsamma steg mot bilen, sätter oss i bilen och börjar diskutera. "vi skiter i detta nu, våker hem!" menar Martin och tittar på Jimmy, Jimmy förklarar nu att han har har sett nån sorts svampodling i nacken på "Christer" och vill inte ha något med "Christer" att göra, där av hans passivitet. 
Ok, vi går ut, säger jag. Öppnar dörren och kliver ur. går fram några steg och vänder mig om, Jimmy och Martin sitter kvar i bilen! ska jag konfrontera "Christern" själv? jag tittar på killarna och signalerar kom ut, de båda skakar på huvudet och hutter med handen i en "gå nu" gest.
Jag smyger snabbt fram till "Christer", Kastar dunken på marken och säger så snabbt jag kan: "detblirnogförmycketjobbförosshejdå!" och småspringer till bilen, hoppar in "KÖÖÖÖÖR!! FÖR FAN KÖÖÖR!!"
jimmy sladdar iväg på gruset och vi lämnar nu Lysekil i rask takt. Något utav det pinsammaste jag gjort i hela mitt liv. Stackars Christer. Och någon bilresa till Tyskland var det aldrig tal om efter.

Tro mig, Jag vet att jag har slutat "fynda" på blocket.

Söndag, för mig är det synonymt med "betongkepa", pizza, premier league och så lite verksamhet som möjligt. Men på senare tid också Mästarnas mästare, Jag älskar verkligen Mästarnas mästare. Kanske inte just tävlingarna i sig utan mest att man får en helt annan bild av idrottarna som man inte riktigt kunde tänka sig.

"Youtube sensation" är ett uttryck idag som är ganska vanligt, alla vet vad jag pratar om. "leave Britney alone", "Chocolate rain" Etc. Speciellt de som är födda på 90-talet.
När jag var i 14-18års åldern var det uppringda modem som gällde och det tog en halv dag att ens ladda en bild på någon halvnaken tjej. Man sökte efter pamela anderson och jennifer aniston. Skulle någon spela in en rolig film på andra sidan jorden skulle chansen att jag såg den vara "slim and none".
Idag är det hur enkelt som helst att hamna i rampljuset i dagens youtubevärld, det räcker man gör något konstigt, pinsamt eller egentligen ingenting alls för att bli en "youtube sensation".
Jag tänker viga det här inlägget till en utav mina personliga favoriter och en riktig klassiker.

Året är 2002, alltså tre år innan youtube ens var uppfunnet. En fjortonårig kille vid namn Ghyslain Raza som är som vilken kille som helst har snöat in ordentligt på filmserien Star wars. Och särskillt verkar betuttat sig i karaktären Darth maul:

Darth Maul

Visst han är cool, det håller alla killar med om. Men Ghyslain tog det ett steg längre och med små medel riggade han i sin ensamhet upp en kamera i ett rum, greppar en "golfbollsupplockare" och kör igång något som idag mer än en miljard!! människor har sett. och detta var innan youtube.
Filmen var för privat bruk (no shit) och stals av några skol"kamrater", kamraterna spred filmen via fildelningsprogramet Kazaa och bollen var i rullning. Jag kommer ihåg att de även hade en sida som hette starwarskid.com som idag är nerlagd.
för er som inte har sett klippet:

Jag kan inte bestämma mig om det är för att han är knubbig som gör att
det blir roligt.

ok. inte nog med detta, under de närmaste åren efter hans "break" fullkomligt rasar det in Remixer och omgjorda versioner på just detta klippet. Det kunde se ut ungefär såhär:


Hysteriskt roligt inte sant. Vilken knäppgök tänker ni.
Jag å andra sidan tänker tillbaka på min egen barndom, Jag bodde i ett område där de jämnåriga barnen var ett fåtal, och utan Nintendo, dator eller annan bra utrustning var alternativet ibland att gå ut och leka själv.
D.v.s. Gå ut, hitta en pinne, låtsas att det var ett svärd. Sen ge sig ut på omöjliga uppdrag i bergen bakom huset.
Blodtörstiga ninjagäng, barnätande monster etc. var ingen omöjlighet att man stötte på.
Och eftersom man i smyg hade sett karate kid, blood sport utan lov från föräldrar visste man precis hur dessa skulle bekämpas. Ni kan se det framför er. Precis som Starwars kid fast i ett yngre format.
När man precis gjort klart en slagserie eller ett rundsparksinferno tittade man sig snabbt om axeln för att se om någon tittade haha.
Jag är med andra ord glad att ingen filmade mig och att youtube inte existerade i början på 90-talet. 

Tro mig, jag vet att vi är många killar som är otroligt glada idag att vi inte hade råd med en videokamera på denna tiden. Och antagligen lika många som fortfarande är förbannade för att morsan eller farsan vägrade köpa ett Nintendo till sin lille grabb.

Jag dök på en utav mina stora farhågor häromdagen Peter LeMarc, fy fan vilken vidrig människa. Jag var så otroligt rädd för Peter Lemarc när jag var liten så det är inte klokt, jag minns väl när det var musikprogram på tv och dom körde någon Lemarc-video, jag började nästan lipa direkt. Låg och hade mardrömmar i flera dagar.
Haha jag stog å smyg-gluttade genom spaljen vid trappen på tv:n och grät.
Jag vet inte vad det var riktigt, kanske är det hans vaxliknande utseende eller hans ständiga stönande och knystande som skrämde mig.


Fy faa aan.

Konstigt det där, samma var det med den där Staffan Westerberg. Lill-strumpa och syster-yster, det lämpade sig bättre efter 00.00 på nätterna än på bästa barnvänliga sändningstid enligt mig.

Men en traumatisk upplevelse som skrämde mig under en lång tid var en HLR-Övning i 3:e klass. Jag var tio år, jag och morsan satt hemma en vardagkväll och tittade på tv, hon tycker då att det är lämpligt att kolla på ett debattprogram där ämnet var brandolyckor. Den brännskadade brandmannen Lasse från göteborg är självklart frontfigur och de barn som har sett "Lasse", glömmer inte det ansiktet.



Dagen därpå har våran fröken släpat in en övningsdocka i klassrummet med det äckligaste "ansikte" en tioårig grabb kunde tänka sig, blek och vidrig "hud". Hon la den på golvet och kallade dit alla och bad oss sätta oss i en ring. Min första tanke när jag såg dockan: "är det inte Lasse som ligger där?, nääää inte kan dom väl..eller?" strunt samma tänker jag och samlar åt mig några grabbar i klassen som även dom var övertygade om att detta kan vara nån sorts brottnings-docka.
Vi kastade oss över den på momangen, gjorde livsfarliga grepp, "body slams" och slog på den. "Detta är inte någon brottnings-docka!" vrålade fröken och tog oss hårt i armen. Den var svindyr tydligen, lätt för en tioåring att fatta att det var en "super-avancerad-HLR-docka".


Hallå vidrig.

Hur som helst, Fröken talar då om att det skall göras hjärt och lungräddning på den där hemska dockan. För sakta ner sitt ansikte och börjar "hångla" av dockan samtidigt som hon blåser. Nu börjar det vända sig i magen på lille David, Fröken talar om hur allt går till och att samtliga skall göra detta. Jag hade verkligen inga planer på å köra ner mitt ansikte mot den där hemska saken. Slå möjligtvis men inte pussa å hångla som fröken såg ut att göra.

Några ungar blåser och verkar helt oberörda, turen kommer till mig och jag säger då att jag vill vänta. Ok, säger fröken och tar nästa unge.
Resten av ungarna som sitter där kör färdigt och nu är det bara jag och en tjej kvar, det skall tilläggas att tjejen inte är helt hundra om man säger så. Hon tycker detta verkar skitskoj och skrattar oavbrutet, jag däremot sitter med gråten i halsen.
Tjejen lutar sig över, sätter munnen till dockan och skall blåsa ut en jävla salva luft, hon får samtidigt sitt 334:e skrattanfall och sprutar istället ut 1 liter snor ur näsan, *Splatsch!* rakt över munnen på dockan. 
Där sitter hon nu och gapskrattar med resten av klassen, snoret hänger likt golden gate bron ner i dockans mun. Fröken plockar fram en servette, torkar av dockan nonchalant och säger: "David nu är det bara du kvar."


Blåsa?

Jag börjar naturligtvis störtlipa, men till slut lyckades jag fjäska mig ur övningen. Det stora traumat kom efteråt när jag kom hem. Jag kunde inte äta ost på flera månader för det påminde mig så mycket om den där vidriga dockans "hud". Och det faktumet att jag skulle ha skivor av brandmans-Lasse på mackan. Nu efter drygt 20år är ost något av det godaste jag vet, men det har varit en svår tid för mig fram tills nu. 

Tro mig, jag vet att du inte vill vara nära mig vid en stroke, för jag kan inte hjälpa dig tyvärr.

Du i den silvriga Dodge Charger-kopian imorse som såg ut som en hallick med för stor kostym. Du spelade stenansikte och vägrade släppa in mig (tillämpa vävning) efter att vi kört av färjan. Ät min skit.
Jag lever efter filosofin att "ju trevligare du är desto större chans är det att du gynnas av det i framtiden", det gäller tydligen inte mannen med det tunna håret som ändå skulle försöka sig på ett bakåtslick i sin silvriga jenkekärra. Han noterade inte eller varken min "stare-down" eller "crazy-eys", inte heller hörde du mitt brunstiga tjut i bilen. Det enda jag hade mer på min repertoar var "hutta med näven" men det anser jag ha större effekt när man blir pensionär.
 

David 07.50....2040..

Ok, vi släpper det. Men när vi ändå är inne på bilar vill jag ta upp det stora problemet vi har med människor inom bil-service-yrket, I synnerhet bilmekaniker, besiktningsmän och bilhandlare. Vad är det för fel på er!? Varför tror alla att jag älskar min bil och går igenom varenda pryl varje dag? Fattar du inte att jag bara sätter mig i den och kör den, det är ju för tusan erat jobb att se till att den fungerar. Idioter. Nej jag ligger inte med min bil som ni gör.

Varje besök på besiktningen är det samma visa, skrockande å frågande blickar för att man inte har uppmärksammat att nån bromsslang är rostig eller en bussning kass, det är ju för fan därför jag besiktigar bilen för att få reda på saker, ärthjärna. och bilhumorn kan ni lägga ner.
Kom in med min bil, besiktgubben sätter sig i bilen, kör fram till lyften, när bilen stannar gungar den till.
-he he gungstol får du åka på ålderdomshemmet...he....he..
-jaha..ok.
-ja dina dämpare fram e kass.
-säg det istället då. (Men tänker: "har du hört den förut" ringde, dom hade en plats över din vitskörv.)


Vanligt besök.

En annan grej är bilskrotar. Vad fan är det för verksamhet? vem har koll på dom liksom, dom får ju hålla på som dom vill, jämt sura och ingen känsla för kundmottagning.
Hade lite pryttlar som var trasiga på min Peugeot 205, Pappa föreslog att jag skulle kolla upp med en skrot om de hade några delar. Pappa tog genast tag i taktpinnen och sökte upp en bilskrot i sävenäs som hade en peugeot på sin "gård". Vi åker dit.
På arbetsplatser där dom säljer saker brukar dom som har stället vara gaaaaanska angelägna om att just sälja saker, inte denna super-skrot-mannen. Han tyckte det var bättre att leta skrot i sin egen bakgård i 10minuter innan han betjänade sina kunder.
Jag får lite verktyg och jag får själv plocka loss delarna från skrotbilen, bär med mig dom in till verkstan och lägger de på golvet. Väntar återigen på att super-skrot-mannen ska komma å hjälpa mig. Hittar en liten "plinga" som jag plingar i. Nu kommer han, sur. och nu kommer det mest fantastiska:

David: -jag hittade lite delar här, vad ska du ha för dom?
Mek: -mummel, mummel, *pekar på delarna och låtsas räkna* då ska vi se....1000 kronor.
David: -Va? tusen kronor. För det här?
Mek: -Ja.
Pappa: -döh då kan du lägga tillbaka dom grejerna.
David: *tycker pappa är aningens pinsam*
Mek: -säg 500 då.
David: ok.

Vad fan är det!? ha en prislista ditt mongo så man vet, stå å höfta som en annan dåre. Tänk om vi skulle göra så på ICA eller något annat ställe. Dåre.

Nu behöver jag humor.


Såhär borde det vara.


Tro mig, jag vet nog att ni innerst inne vill ligga med era bilar.


 
 

Idag är det Fredag och då kan det vara läge att dra till med en fylla och kanske göra bort sig. Alla har vi gjort knasiga grejer på fyllan, jag är inget undantag. För några månader sedan var jag på fest, En fest jag egentligen inte hade tänkt gå på, anledningen var att vi hade en sen fredagsmatch och jag skulle vara hemma vid halv elva typ.
Av gammal erfarenhet vet jag att det brukar sluta illa när man anländer sent och skall dricka ikapp. Vi vinner matchen och jag blir på gott humör, sitter hemma och slår upp ett glas vin. Funderar inte så länge men beslutar mig för att åka på festen. Väl där är det ett jävla hålligång, de flesta är kanon och verkar ha hur roligt som helst. Jag dricker upp min vinflaska och blir sedan bjuden på lite öl och grogg.


Fest.

När klockan börjat närma sig tresnåret på natten börjar den vanliga groggen ta slut och då kommer absinthen fram, eftersom omdömmet lämnade min/våra kroppar någonstans på vägen blandar vi absinthen med alla alkoholhaltiga slattar som finns att tillgå. Det spelas musik och sjungs för fulla halsar, jag har jättetrevligt. efter ett tag blir jag mosig och lägger mig i en soffa för att sova.


Byt pissoaren mot en soffa.

Jag vaknar hemma med svåra minnesluckor, eller rättare sagt en enorm singel-lucka från att jag la mig i soffan till att jag nu var hemma. Hur kom jag hem? jag har ett vagt minne av att jag satt på en cykel och cyklade i snön, mer än så är det inte.
Klockan går och jag märker att min telefon är borta, jag misstänker då att jag slarvat bort den på festen. Ringer till killen som hade festen och följande dialog utspelar sig:

-Tjena, David här, hur är det? 
-jo då det är la bra lite trött.
-jag med, du, du har inte sett min telefon?
-jo den ligger här.
-åh gött, jag kommer förbi om en stund å hämtar den.
-ja gör det, förresten du var inte kissenödig när du kom hem eller?
-eeeh nej, varför skulle jag vara det?
-tänkte väl det, för du ställde dig imorse å kissade vid min sängkant.
-.....................ok varför?!
-inte vet jag du var la kissenödig.
-jaha, men..men..jaha.. sa du inte till mig då?
-det gjorde jag men du bara kollade på mig precis som att det var helt normalt å pissa på golvet.
-jag är ledsen men jag har ingen aning vad du pratar om.
-det är lugnt, det är sånt som händer.
-nej det är det inte, inte mig. Gick jag sen eller?
-ja men du fick inte upp dörren.
-var den låst eller?
-nej.
-ok....du, jag kommer förbi.


Jag kan tänka mig att det såg ut ungefär sådär.

Jag kände mig precis som Peter beskriver, "har jag gjort detta måste jag ju ta livet av mig", Killen med festen fick en julmust som plåster på såren. Sånt här händer inte mig har jag tänkt tidigare, och försöker numera intala mig att det alltid finns någon som har det värre i avseende att göra bort sig.
jag vill mena att denna killen hade det värre dagen efter:



Tro mig, jag vet att han hade det värre dagen efter.

Fisar är roliga, på många sätt. Alla har vi väl som unga roat oss med att fisa i handen eller i ett glas för att sedan snabbt trycka upp den under nosen på en kamrat. Man skrattade och undrade om man kunde förvara fisarna i en burk för att sedan öppna 10år senare å lukta. Det gör jag fortfarande. undrar alltså.

Detta är ett ämne som kan bakas in under "kiss och bajs humor", och den humorn lämpar sig enbart hos barn. Eller? jag har inte träffat någon som inte tycker fisar är roliga, visst det kan lukta surt men i det hela taget är det roligt.
Jag har en arbetskamrat i 35års åldern som på rasterna och lediga stunder roade sig med att titta på "tjejer-som-pruttar-i-jeans-filmer" samt "roliga-katt-filmer", han skrockade gubbigt och skrattade, guppade upp och ner i arbets-stolen. Bara det är roligt.
Jag å andra sidan som vanligtvis gillar pruttljud tyckte inte att det var så roligt. Men jag måste nog erkänna att det är lite roligt iallafall så här "off the record" och 5 år senare, kanske är det en mognadsfråga haha.
Kattfilmerna är fortarande inte roliga dock.

Är det roligt?:


Oklart om min arbetskamrat såg nåt sexuellt med detta. Har du också svårt att upprätthålla din vuxna fasad efter 18 sekunder?

Om vi blir lite seriösa för en stund och lugnar oss med hästaflabbet så skulle jag vilja reda ut en liten tankenöt jag har, jag vet att alla undrar. Om man har en superduperkänslig våg och ställer sig på den, Väger in sig och exempelvis får resultatet 75,39235153 kg. Går av vågen, fiser, ställer sig på igen. Väger man mer eller mindre då?
mindre såklart säger de flesta eftersom det är något som lämnar kroppen. Även 118 100 hävdar att man blir lättare.
Jag är lite nyfiken på om det baskemig inte är tvärtom. Som vi ser nedan på den infraröda fisen så stiger den alltså, det betyder att gasen som kommer ut är lättare än luft. Vilket då i sin tur gör att du då skulle gått upp i vikt med hjälp av tyngdkraften om du ställer dig på vågen igen eller? klåpare.



IR-Prutt

Tro mig, jag vet nog.  

Några saker kom upp igår som fångade min uppmärksamhet.

1. Englands drottning Elizabeth II är i dagarna och besöker Irland.

2. Cajsa Jonsson 19år, Brutalt mördad av en Taxichaffis som ville ligga.

Nu är det inte meningen att det skall vara någon seriös moralblogg detta men jag känner ändå att jag vill lufta de här sakerna, ett litet undantag. Ett litet kungligt russin på besök i ett land och en mördad tjej, det är vardag i världen idag.
Men de här två händelserna har något speciellt.

1. Drottningens besök på Irland är unikt i det avseendet att det inte har besökt någon Engelsk monark på Irland på över 100år. inte så konstikt med tanke på konflikten.
Man kan tycka vad man vill om monarki, men jag tycker det har gått lite väl långt när man bestämmer sig för att kalla in 8000 poliser, 2000 militärer för att säkerhetsställa att inget händer den lilla "super-tanten".
Som ändå alltid är favorit-tippad att kola vippen varje år.
För det måste väl ändå vara en liten super-tant (kanske i Bibbiklass), Hon ska nämligen dit och sluta fred. Vad ska hon göra? Bocka, buga, bjuda på rulltårta och tacka för gott sammarbete?
eller kanske:

Drottning Friggebo den II:e?

Ok, vi släpper tanten och går över till punkt nummer 2.
Cajsa jonson blev brutalt mördad i januari 2005 av en svart-taxichaufför som ville ligga, han körde ut henne till ett romantiskt skogsområde där han slog henne med en sten i huvudet och stack henne med en kniv. Oklart om han fick ligga efter det.
Det blir en rättegång, och den skyldige döms att betala ett skadestånd till Cajsas familj, Mamma Ingrid skulle får 172 000kr och Cajsas tre systrar skulle erhålla 80 000kr vardera. So far so good.
Men nu är det så att Cajsas mördare inte har råd att betala de 400 000 kronorna och då bestämmer sig brottsoffermyndigheten nu år 2011 att betala ut totalt 69000kr. Min första tanke är "va fan!", men tydligen är det så i Sverige att offret skall själv se till så att man får sitt skadestånd. Hade du velat ringa till din dotters mördare?

-Tjena, jo det är jag Ingrid, Cajsas mamma. Du vet, hon som var lite bångstyrig när hon inte ville ligga med dig?
-oook, doesn't ring a bell...
-Jo du hade visst mördat henne, stuckit henne med kniv och så.
-ja just det nu kommer jag ihåg.
-dom här 400 000:-, har du dom?
-nej.
-ok, hej.

Nä skärpning på loftet nu. Det ska inte fungera såhär. Anledning till att det är såhär är att man inte tycker att skattebetalarna skall stå för skadestånd.




Intervju med Ingrid.

Tro mig, jag vet att jag hellre betalar pengar till brottsoffer varje månad än nåt kungligt russin som skall roa sig.

Det är lördag, Jag och min flickvän har blivit utbjudna av ett annat par på lite käk och så där. Vi hittar ett ställe i nöjesguiden som ligger i Olskroken, Tidbloms. Vi bestämmer att det är här vi ska käka.

Mytomaner. Jag älskar mytomaner i alla dess slag. Kanske inte just det ögonblick när de kokar ihop något åt mig, men när man sätter sig ner lugnt och sansat å reflekterar över det faktum att mytomanen tror att man blivit "ägd". Då blir det roligt.
Jag ser framför mig när mytomanen kommit hem och sätter sig på sängkanten, drar ut byrålådan och drar fram nån sorts "ljugbok", Där bockar mytomanen av dages uppdrag och skriver i lite nya påhitt. Sen träffas alla mytomaner i området nere i en hemlig källare någonstans, skrattar och skrockar åt hur många dom har "ägt", givetvis ballar detta ur eftersom alla ljuger. Jag gillar denna tanken.

hemligt mytomanmöte i västragötalands län.

Alla har väl träffat på en mytoman, eller så är man i full färd med att misstänka någon.
jag hade en "rolig" kille i min gymnasieklass, Han hade lite svårt att hålla sig till sanningen. Eftersom jag kände honom lite gran sedan innan så kunde jag ju lätt avslöja bluffarna när de dök upp. 
Jag minns särskillt ett tillfälle i 1:an där vi satt ett gäng killar i svarvsalen och snackade om allt möjligt, vi gled in på ämnet tjejer (otippat). hur många hade man haft sex med? 
frågan går runt och alla får säga sitt, en sa 2st någon sa 1st och nån storfräsare sa 7st. Turen kommer då till Mytomanen:
"80st ungefär kanske, har inte stenkoll."
Det blir tyst en liten stund, någon menar på hur fan du lyckats ligga med 80 tjejer?
Och här kommer det som jag tycker är det roliga med dom "duktiga" mytomanerna, att snabbt som ögat vara förberedda på plötsliga förhinder.
Mytomanen: "nej det var så att jag var i Italien förra året i 4 veckor, jag känner en kille som är badvakt där. Och han låg ju med typ 3 tjejer varje dag så då fick jag alltid en av dom, sen har jag legat lite här hemma också".
-ok.

Då undrar jag, tror han att alla köper detta eller misstänker han inte det minsta att nån vet att det är ljug?
Man behöver inte vara mytomanexpert för att syna just denna bluffen, men så är det också så här att jag tror att många har problem med att konfrontera en mytoman direkt. Typ: näää nu ljuger du.
Jag är sån, främst för att jag inte vill göra personen besviken och sedan gå miste om nästa roliga påhitt. 
då hade jag ju missat klassikern med "raketgeväret". Vi pratade om vapen i klassen och plötsligt kommer mytomanen på en liten detalj som hade hänt "för någon vecka sedan". 
Tydligen hade mytomanen inhandlat ett raketgevär av någon handlare, denna hade han gömt i garaget. Och när hans mamma skulle städa misstog hon dammsugaren med raketgeväret, "fattar du jag fick en utskällning eller".
-öhh aaa, kan tänka mig det..

 
Här följer lite mytomangodis för den som också gillar mytomani:

Vem spårade Bin laden?

 
Cirkus kiev. Mytomanen.


Facebook, det var din idé alltså?


Cirkus kiev. Mytomanen

Ska man ta i är det bra att ha kött på benen.


Göteborgsmytomanen.

Tro mig, Jag vet nog att du ljuger men fortsätt för all del för det roar mig.

En av de största anledningarna att jag trivs så bra i Sverige är att det inte finns så mycket att vara orolig för. Inget krig, om man bortser från gängkrig. Men de behöver man ju inte oroa sig så mycket över om man inte är med i något gäng.
Inga diktatorer som hux flux syr in mig på livstid för att jag råkade missa en siffra i ocr-numret på teliaräkningen.
Inte heller finns det några dödsfarliga djur, Vad har vi? myggor, snokar, älgar, sälar etc.. det farligaste är väl brännmaneten, Björnen och huggormen.
När jag då slår upp tidningen och läser om en s.k. Parasitfluga, "älgens nässtyng" som lägger larver i älgars näsor blir jag lite orolig. Det är ingen superfärsk nyhet och de flesta har väl hört talas om "dödsflugan" som jag väljer att kalla den.
Vad fan är det för skit?

Ser ju för tusan ut som en vanlig humla.

ofarlig tänker ni. Men nu är det så att Malin Hallgren från Bjursås var ute på en liten promenix en helt vanlig dag.
Flugan surrade förbi Malin, stannade upp. Jag tänker nu osökt på Djungelboken och scenen då Baloo träffar mowgli för första gången. Jag ser följande scenario framför mig:
Flugan Surrar fram till Malin sakta "dobedidoo jag menar dobedidoo jag menar dobidobidobidooooo...heey..en älgnäsborre!!" 
"Dödsflugan" bestämmer sig för att spruta in larver i "älgens" näsborre, Som i detta fallet är Malins öga. Och för att vara på den säkra sidan sprutar den in 30 larver som sätter sig med hullingar på ögat.
Här hade jag tagit livet av mig. 4 sure.
Malin lyckas pilla ut larverna vilket hon ska ha cred för. jag hade lagt mig spikrakt på marken och förberett mig på döden.
Så, behöver jag oroa mig för detta nu? ska jag blunda varje gång jag ser/hör en humla? Man blir ju förbannad, jag hoppas verkligen Malin e jävligt lik en älg annars flyttar jag på momangen.

Malin.

Planen för larverna är tydligen att ta sig ner till svalget och växa till sig, för att sedan hostas upp av älgen. Men hur var planen i ögat? hade larverna någon plan B om de skulle hamna i ett öga? Jag är inte säker på att jag vill veta svaret. Säkerligen letat upp någon annan livsfarlig plats på kroppen, typ könsorganet eller naveln.

Tro mig, jag vet att det är livsfarligt att se ut som en älg.

Har ni aldrig suttit å stört er något fruktansvärt ibland, kan vara vad som helst. Dumma frågor, högljudda människor, otrevligt folk, dryga människor etc. Då skulle man vilja ha superskills. T.ex:

Jag tillhör den skaran som gärna sätter mig framför TV:n och kastar ett öga på meningslösa program. Gärna något med intressant handling, typ "Outsiders" eller "Jag ammar min 9åring" etc. Gärna lite freakshow alltså.
Jag kom idag ihåg ett klassiskt klipp från "arga snickaren", där jag kände att avsnittet inte fick tillräckligt med uppmärksamhet. Se nedan:

 

Så. Har ni hämtat er?
Är det inte fördjävligt hur mamma/mormor Therese inte kan hjälpa sin dotter Jenny
att ta beslut om hästarna?
Förresten Therese, den där enbärsbusken du har på överläppen, ska den vara där när nationell tv kommer på besök?
Den väcker så mycket frågor hos mig. Bl.a:
1. Visst det är jobbigt att raka sig, men är det inte värt det?
2. Vaxning är inget vi lurat på?
3. Sa snickaren: -Ursäkta Herrn, Jag skulle träffa Therese. när de träffades första gången, det hade jag sagt.
4. Bad hair day?
5. Hur kan snickarn inte ta upp detta faktum att det växer en tredjedels trädgård i ansiktet på människan, han måste ju bli som Austin Powers i scenen med "the mole". Ni vet: molimolimolimooolee mooole.

Man brukar ju säga "börja med det enkla", börja med mustaschen så tar vi huset sen.

Tro mig, jag vet att "Arga Barberaren" hade varit ett bättre program för dig. 

Idag är det 17:e maj, Och det är Norges nationaldag. Det är dagen då varje hurtig norrman viftar febrilt med sina "norske flagg" på Karl-Johan, likt de här gamla 50-tals filmerna från nya ullevi..  Ropa "heja sverige friskt humör heja heja" med sin ljusaste och fjantigaste röst och så viftar man med sin lilla vimpel så hårt man kan..



Varför går man då man ur huse och goes bananas i Norge idag? Jo det skall jag berätta.
Kung Christian Frederick av Danmark (Kameltå-kungen som de kallade honom) skrev den 17 Maj 1814 under Norges grundlag, den så kallade "Eidsvollförfattningen".



En grundlag som är skriven på Danska!, man var antagligen superstolta i Norge. Man slog sig som vanligt för bröstet och drog upp och ner i hängsleremmarna över att man var på väg att bli ett "normalt" land. Men man hade missat något. "judeparagrafen", en petitess som existerat i norge sedan 1687. Troligtvis eftersom allt var skrivet på Danska hade man missat denna detalj som förbjöd Judar att komma in i landet. (Hallå 252 år före
tyskland.). "Oj konstigt" tänker ni, Norrmän som är så trevliga.


(trevlig och väntar)

Efter att ha krypterat den danska texten år 1851 tog man lyckligtvis bort paragrafen. Men eftersom man är Norsk och ville vara på den säkra sidan tog man sedan tillbaka den 1942. Puh!
Tro mig, Jag vet att det blir knasigt när Danskar skall vara med och bestämma. Och det är inget vi flaggar för här i Sverige.



Grattis Norge.
 


 

Detta blir mitt första inlägg, och jag har väl precis lugnat ner mig efter Sveriges finalförlust igår mot Finland i