Tro mig, Jag vet att det är billigt men...
Premier League avslutades igår och nu följer månader av händelselösa helger, och det är varken EM eller VM i sommar heller. 2006 var det andra bullar, Det var VM-år och en fantastisk sommar. Jag, mina kompisar Martin och Jimmy hade suttit och spånat på en resa ner till Tyskland för att kolla på VM det året. Och vad hade då varit mer perfekt än en Volkswagen-buss som vi skulle måla gul och blå.
Ett världsklass-åk.
Jag skummade igenom blocket i göteborgsområdet efter tänkbara kandidater som skulle bära oss ner till Tyskland och en fantastisk roadtrip. Mina ögon fastnar då för en blå Buss som säljs av en "Christer" i "göteborg". Priset är 5000:-, Vilket fynd tänkte jag och kontaktade mina vänner. (lite för bra för att vara sant skulle det visa sig.)
Vi diskuterade möjligheterna över att lägga vantarna på denna klenod och jag tog kontakt med "Christer", Christer bor i Lysekil och hade glömt skriva det i annonsen. Jag börjar ana oro redan här, vi vacklar lite fram och tillbaka om vi verkligen skall genomföra detta köpet. Ingen utav oss kan ju egentligen något om bilar och 5000:- skulle ju säkert innebära en hel del reparation, men "Christer" menade på att den gick att köra och att det bara var lite "småfix".
Småfixar.
David, Jimmy och Martin sätter oss i bilen och ger oss av mot Lysekil för att göra tidernas bil-affär. När vi börjar närma oss Lysekil tar jag upp min telefon och kontaktar "Christer" som avtalat, jag talar om att vi börjar närma oss och är där om cirka 15 minuter. Efter det avslutade samtalet gjorde jag en intressant notering om christer, "han lät tjock killar, jätte tjock. Frustade å stånkade i telefon precis som en jätteöverviktig man som gick i trappor."
Martin frågar nu oss för första gången om vi skall skita i det här och vända om, nej säger jag och jimmy, "vi är ju så nära nu". Jag ringer nu "Christer" igen för att få vidare information hur hans kåk ser ut, han säger att det är ett gult hus med stor trädgård. Ok, säger jag och vi anländer nu till ett gult hus som liknar villa villerkulla och har en jättestor trädgård där det är fullt med skrot och bilar i vartenda hörn.
Christers trädgård.
Vi rullar fram till ingången, jag får då syn på "Christer". Mina öron hade inte svikit mig, Detta var en Jabba the hut-kopia av stora mått som hankade sig ner för trappan i snigelfart. Nu får Martin panik, "VI DRAR!! KÖR FÖR FAN JIMMY KÖR KÖR KÖÖÖÖÖÖR *slår på jimmy*. Jimmy sitter som förstenad i förarsätet och reagerar knappt på Martin som sitter brevid och skuttar upp och ner i stolen brevid.
Vi lugnar ner oss efter en stund och bestämmer oss för att ta tjuren vid hornen, går ut, presenterar oss och ber att få titta på pärlan.
Pärlan ser ut som skit, Bilen är fullknöckad med bråte från de senaste 300 åren. Vi låtsas som om vi kan något om bilar och frågar bil-expertfrågor som: "hur långt har han gått?", "är det bra fjädring i han eller?" etc. Jimmy står som förstenad. Vi ber sedan att få titta inne i bussen, "Christer" svarar motvilligt ja och skall nu öppna sidodörren. *KRAAASCH BRAAAK RIIIISSSP* dörren fastnar halvvägs. "Christer" tar nu spjärn mot marken och trycker alla sina 200kg mot dörren som givetvis ger med sig i ett stort inferno av skrot och gammal rost.
När skrotmålnet har lagt sig, kikar vi in. Det första jag ser är 3 enormt stora vatten-kärl från tidigt 1800 tal skulle jag gissa, vad gör dom där liksom? vill han att vi ska ta med oss dom hem också eller? oklart.
Martin står och trampar kissenödigt vid sidan av och frågar snabbt: "kan man få provköra den?", "Christer" suckar och svarar: "njaa joo ok, men då får ni åka å köpa bensin så ska jag spänna en rem här emellan sätena". Jimmy står fortfarande förstenad som om han hade sett ett monster.
Vi får en dunke, "Christer" häver sig in i bilen och börjar raffsa, det enda man ser är en stor rövspricka och ett par gråa mjukisbyxor.
Crister, Sett bakifrån.
Vi går med långsamma steg mot bilen, sätter oss i bilen och börjar diskutera. "vi skiter i detta nu, våker hem!" menar Martin och tittar på Jimmy, Jimmy förklarar nu att han har har sett nån sorts svampodling i nacken på "Christer" och vill inte ha något med "Christer" att göra, där av hans passivitet.
Ok, vi går ut, säger jag. Öppnar dörren och kliver ur. går fram några steg och vänder mig om, Jimmy och Martin sitter kvar i bilen! ska jag konfrontera "Christern" själv? jag tittar på killarna och signalerar kom ut, de båda skakar på huvudet och hutter med handen i en "gå nu" gest.
Jag smyger snabbt fram till "Christer", Kastar dunken på marken och säger så snabbt jag kan: "detblirnogförmycketjobbförosshejdå!" och småspringer till bilen, hoppar in "KÖÖÖÖÖR!! FÖR FAN KÖÖÖR!!"
jimmy sladdar iväg på gruset och vi lämnar nu Lysekil i rask takt. Något utav det pinsammaste jag gjort i hela mitt liv. Stackars Christer. Och någon bilresa till Tyskland var det aldrig tal om efter.
Tro mig, Jag vet att jag har slutat "fynda" på blocket.
Ett världsklass-åk.
Jag skummade igenom blocket i göteborgsområdet efter tänkbara kandidater som skulle bära oss ner till Tyskland och en fantastisk roadtrip. Mina ögon fastnar då för en blå Buss som säljs av en "Christer" i "göteborg". Priset är 5000:-, Vilket fynd tänkte jag och kontaktade mina vänner. (lite för bra för att vara sant skulle det visa sig.)
Vi diskuterade möjligheterna över att lägga vantarna på denna klenod och jag tog kontakt med "Christer", Christer bor i Lysekil och hade glömt skriva det i annonsen. Jag börjar ana oro redan här, vi vacklar lite fram och tillbaka om vi verkligen skall genomföra detta köpet. Ingen utav oss kan ju egentligen något om bilar och 5000:- skulle ju säkert innebära en hel del reparation, men "Christer" menade på att den gick att köra och att det bara var lite "småfix".
Småfixar.
David, Jimmy och Martin sätter oss i bilen och ger oss av mot Lysekil för att göra tidernas bil-affär. När vi börjar närma oss Lysekil tar jag upp min telefon och kontaktar "Christer" som avtalat, jag talar om att vi börjar närma oss och är där om cirka 15 minuter. Efter det avslutade samtalet gjorde jag en intressant notering om christer, "han lät tjock killar, jätte tjock. Frustade å stånkade i telefon precis som en jätteöverviktig man som gick i trappor."
Martin frågar nu oss för första gången om vi skall skita i det här och vända om, nej säger jag och jimmy, "vi är ju så nära nu". Jag ringer nu "Christer" igen för att få vidare information hur hans kåk ser ut, han säger att det är ett gult hus med stor trädgård. Ok, säger jag och vi anländer nu till ett gult hus som liknar villa villerkulla och har en jättestor trädgård där det är fullt med skrot och bilar i vartenda hörn.
Christers trädgård.
Vi rullar fram till ingången, jag får då syn på "Christer". Mina öron hade inte svikit mig, Detta var en Jabba the hut-kopia av stora mått som hankade sig ner för trappan i snigelfart. Nu får Martin panik, "VI DRAR!! KÖR FÖR FAN JIMMY KÖR KÖR KÖÖÖÖÖÖR *slår på jimmy*. Jimmy sitter som förstenad i förarsätet och reagerar knappt på Martin som sitter brevid och skuttar upp och ner i stolen brevid.
Vi lugnar ner oss efter en stund och bestämmer oss för att ta tjuren vid hornen, går ut, presenterar oss och ber att få titta på pärlan.
Pärlan ser ut som skit, Bilen är fullknöckad med bråte från de senaste 300 åren. Vi låtsas som om vi kan något om bilar och frågar bil-expertfrågor som: "hur långt har han gått?", "är det bra fjädring i han eller?" etc. Jimmy står som förstenad. Vi ber sedan att få titta inne i bussen, "Christer" svarar motvilligt ja och skall nu öppna sidodörren. *KRAAASCH BRAAAK RIIIISSSP* dörren fastnar halvvägs. "Christer" tar nu spjärn mot marken och trycker alla sina 200kg mot dörren som givetvis ger med sig i ett stort inferno av skrot och gammal rost.
När skrotmålnet har lagt sig, kikar vi in. Det första jag ser är 3 enormt stora vatten-kärl från tidigt 1800 tal skulle jag gissa, vad gör dom där liksom? vill han att vi ska ta med oss dom hem också eller? oklart.
Martin står och trampar kissenödigt vid sidan av och frågar snabbt: "kan man få provköra den?", "Christer" suckar och svarar: "njaa joo ok, men då får ni åka å köpa bensin så ska jag spänna en rem här emellan sätena". Jimmy står fortfarande förstenad som om han hade sett ett monster.
Vi får en dunke, "Christer" häver sig in i bilen och börjar raffsa, det enda man ser är en stor rövspricka och ett par gråa mjukisbyxor.
Crister, Sett bakifrån.
Vi går med långsamma steg mot bilen, sätter oss i bilen och börjar diskutera. "vi skiter i detta nu, våker hem!" menar Martin och tittar på Jimmy, Jimmy förklarar nu att han har har sett nån sorts svampodling i nacken på "Christer" och vill inte ha något med "Christer" att göra, där av hans passivitet.
Ok, vi går ut, säger jag. Öppnar dörren och kliver ur. går fram några steg och vänder mig om, Jimmy och Martin sitter kvar i bilen! ska jag konfrontera "Christern" själv? jag tittar på killarna och signalerar kom ut, de båda skakar på huvudet och hutter med handen i en "gå nu" gest.
Jag smyger snabbt fram till "Christer", Kastar dunken på marken och säger så snabbt jag kan: "detblirnogförmycketjobbförosshejdå!" och småspringer till bilen, hoppar in "KÖÖÖÖÖR!! FÖR FAN KÖÖÖR!!"
jimmy sladdar iväg på gruset och vi lämnar nu Lysekil i rask takt. Något utav det pinsammaste jag gjort i hela mitt liv. Stackars Christer. Och någon bilresa till Tyskland var det aldrig tal om efter.
Tro mig, Jag vet att jag har slutat "fynda" på blocket.
Kommentarer
Trackback
