Tro mig, Jag vet..

Du i den silvriga Dodge Charger-kopian imorse som såg ut som en hallick med för stor kostym. Du spelade stenansikte och vägrade släppa in mig (tillämpa vävning) efter att vi kört av färjan. Ät min skit.
Jag lever efter filosofin att "ju trevligare du är desto större chans är det att du gynnas av det i framtiden", det gäller tydligen inte mannen med det tunna håret som ändå skulle försöka sig på ett bakåtslick i sin silvriga jenkekärra. Han noterade inte eller varken min "stare-down" eller "crazy-eys", inte heller hörde du mitt brunstiga tjut i bilen. Det enda jag hade mer på min repertoar var "hutta med näven" men det anser jag ha större effekt när man blir pensionär.
 

David 07.50....2040..

Ok, vi släpper det. Men när vi ändå är inne på bilar vill jag ta upp det stora problemet vi har med människor inom bil-service-yrket, I synnerhet bilmekaniker, besiktningsmän och bilhandlare. Vad är det för fel på er!? Varför tror alla att jag älskar min bil och går igenom varenda pryl varje dag? Fattar du inte att jag bara sätter mig i den och kör den, det är ju för tusan erat jobb att se till att den fungerar. Idioter. Nej jag ligger inte med min bil som ni gör.

Varje besök på besiktningen är det samma visa, skrockande å frågande blickar för att man inte har uppmärksammat att nån bromsslang är rostig eller en bussning kass, det är ju för fan därför jag besiktigar bilen för att få reda på saker, ärthjärna. och bilhumorn kan ni lägga ner.
Kom in med min bil, besiktgubben sätter sig i bilen, kör fram till lyften, när bilen stannar gungar den till.
-he he gungstol får du åka på ålderdomshemmet...he....he..
-jaha..ok.
-ja dina dämpare fram e kass.
-säg det istället då. (Men tänker: "har du hört den förut" ringde, dom hade en plats över din vitskörv.)


Vanligt besök.

En annan grej är bilskrotar. Vad fan är det för verksamhet? vem har koll på dom liksom, dom får ju hålla på som dom vill, jämt sura och ingen känsla för kundmottagning.
Hade lite pryttlar som var trasiga på min Peugeot 205, Pappa föreslog att jag skulle kolla upp med en skrot om de hade några delar. Pappa tog genast tag i taktpinnen och sökte upp en bilskrot i sävenäs som hade en peugeot på sin "gård". Vi åker dit.
På arbetsplatser där dom säljer saker brukar dom som har stället vara gaaaaanska angelägna om att just sälja saker, inte denna super-skrot-mannen. Han tyckte det var bättre att leta skrot i sin egen bakgård i 10minuter innan han betjänade sina kunder.
Jag får lite verktyg och jag får själv plocka loss delarna från skrotbilen, bär med mig dom in till verkstan och lägger de på golvet. Väntar återigen på att super-skrot-mannen ska komma å hjälpa mig. Hittar en liten "plinga" som jag plingar i. Nu kommer han, sur. och nu kommer det mest fantastiska:

David: -jag hittade lite delar här, vad ska du ha för dom?
Mek: -mummel, mummel, *pekar på delarna och låtsas räkna* då ska vi se....1000 kronor.
David: -Va? tusen kronor. För det här?
Mek: -Ja.
Pappa: -döh då kan du lägga tillbaka dom grejerna.
David: *tycker pappa är aningens pinsam*
Mek: -säg 500 då.
David: ok.

Vad fan är det!? ha en prislista ditt mongo så man vet, stå å höfta som en annan dåre. Tänk om vi skulle göra så på ICA eller något annat ställe. Dåre.

Nu behöver jag humor.


Såhär borde det vara.


Tro mig, jag vet nog att ni innerst inne vill ligga med era bilar.