Tro mig, Jag vet..

Vårdscentraler. Vad är det för inrättning egentligen? är det inte bättre att vi döper om oss till iprencentralen istället? Eller varför inte kalla det för halsflusscentralen istället. Det är väl typ det enda som botas på vårdcentraler, här får du ett recept på penicilin. Så klart, job done.

Hade för något år sedan fruktansvärt ont i halsen och var sjukskriven i ett par dagar, misstänkte väl sedan att det nog var halsfluss eller liknande. Uppsökte då vårdcentralen för att en s.k. halsodling, vilket är värre än att få en stenhård box i bröstet. Kör in en torr vidrig jätteglasspinne och petar med en tops och kittlar gomseglet på ett obekvämt sätt.



Sen är jag nog Linda Lovelace motsats när det gäller att stoppa in pryttlar långt in i munnen, jag får ju kväljningar så fort jag borstar tänderna typ men det är en annan femma. Vissa tycker säkert att det är sköj med halsodlingar, inte jag.
Hur som helst, jag får då reda på att jag inte har halsfluss och troligtvis bara lite ont i halsen som man kan få ibland. Jag däremot hävdar att detta är något riktigt jävligt som gör super-ont, Det skiter tanten med proverna i och råder mig till att gå hem och knapra ipren istället "så går det snart över ska du se".
Det går ett par dagar till och det blir bara värre, uppsöker nu vårdcentralen återigen, gör ett prov, samma resultat. Får exakt samma råd, gå hem och käka ipren. 



Jag går hem, kan inte äta, inte sova och nu börjar till och med min sambo reagera på att det är något riktigt allvarligt. Hon smusslar med sig lite starkare värktabletter från okänd plats, och jag börjar nu schemalägga mitt pillerintag på ett litet papper för att inte åka på en "piller-O.D." Några sömnlösa nätter och dagar går, jag ligger en morgon och har precis lyckats somna, då får jag plötsligt ingen luft. Vaknar till med ett ryck, panikar och jag återfår andningsförmågan. Böjer lite på huvudet och lufttillförseln slutar igen. Det kan inte vara bra detta tänker jag, åker direkt ner till Vårdcentralen och frågar vad fasiken det är frågan om. Jag får då träffa en riktig gammel räv till doktor, han fastställer direkt att vi har att göra med en s.k. halsböld.
 

Typ sån här.

Ok. ajöss, godbeye, det är kört, jag dör.. Böld, smaka på det ordet. det är inget man vill ha. Åker in till sahlgrenska till halsavdelningen där jag blir mottagen direkt och här börjar jag för första gången bli tagen på allvar och får snabbt hjälp. Sköterskan talar om för mig att hon tycker synd om mig och att halsböld är något utav det värsta man kan ha i avseende på smärta. Hon ljög ju säkert men det struntar jag i, jag höll med bara och överdrev lite extra för att få snabbare hjälp.

Kommer sedan in till en läkare som sitter med en skalpell i näven och ser nöjd och glad ut. oproffsigt, man ska se allvarlig ut när man har att göra med bölder anser jag.
 
-Vad ska du göra med det vapnet?
-ingen fara, jag ska bara snitta dig lite i halsen.
-ingen fara? vadå ingen fara, om du råkar nysa då? då är jag ju toast?
-nej då det kommer gå så bra så, det är det enda sättet.

jag överväger nu att be honom köra skalpellen i tinningen istället för en mindre smärtsam död, men han lyckas övertala mig och ger mig en sån där plåtskål som han ber mig hålla under hakan. kör in skalpellen i halsen, Snittar och klämmer med en peang, ut forsar nu blod och nån rosa sörja. Fräscht. Får lite penicilin och åker hem.

Och allt det här hade kunnat undvikas om jag hade fått träffa "räven" direkt på vårdcentralen. 

Tro mig, jag vet att det är bättre att fråga efter dom gamla rävarna direkt på vårdcentralen.