Tro mig, jag vet att ni ryser.
Stanley Cup finalen närmar sig, Champions League finalen likaså, det är vid sådana tillfällen långvariga minnen skapas hos oss som är intresserade. Ögonblick av rysningar, man minns precis vad man gjorde vid tidpunkten och vilka som satt runt omkring. Likadant vid stora världshändelser, Palmemordet, 9/11, Estonia, Anna Lindhs död, Dianas död o.s.v. Man kommer ihåg precis vad man gjorde när man fick reda på nyheten.
Nu skall jag fokusera på de lite mer glada idrottsögonblicken, och försöka ranka dom. 10 Ögonblick som gav mig gåshud eller glädjefnatt och bara vrålade rakt ut. Just sådana ögonblick är en utav de saker jag lever för, jag älskar när stora män/kvinnor överträffar förväntningarna och skapar historia när man tror att det är omöjligt eller precis när laget behöver det som mest. Otroligt imponerande.
10. David Beckham VM Kvalet 2002.
England låg under mot Grekland med 2-1, En poäng räcker för direktkvalificering till VM. Matchklockan står på 92.30, England får då en Frispark 5m utanför straffområdet.
9. Jonathan Edwards Världsrekord x2 1995 Göteborg.
Tresteg, helt ointressant för mig vid denna tidpunkten. Jag kommer ihåg att jag gick förbi tv-apparaten när Edwards slog världsrekordet (18.16), satte mig ner och fick då se ett övernaturligt 18.29 hopp:
(skall tilläggas att Världsrekordet innan låg på 17.98)
8. Michael Johnson, OS Final 200m Atlanta 1996.
Uppsnackat, rejält. Jag hade väntat flera timmar på 200 metersfinalen, satt vaken någon gång mitt natten svensk tid när Michael Johnson snörar på sig sina guldiga löparskor och gör ingen människa besviken.
7. Usain Bolt. OS Peking. 100m, 200m, Stafett Världsrekord
Jag satt nog bara å skrek här tror jag, helt vansinnigt. 1 lopp, några sekunder långt, du har en chans på 4 år, då springer killen snabbare än någon annan människa. ofattbart. Sen sköja med folk på 200m och slå ett 8 år gammalt rekord.
6. Vändningen mot Finland VM 2003.
Vi sitter hemma hos Mattias och tittar på matchen, vi stänger av när Finland leder med 5-1. Slår på tv:n lite senare, det står då 5-3. Resten är bara galet.
5. Zlatans klackmål EM 2004.
"MAN KAN INTE GÖRA SÅ!" det var väl ungefär de fraserna som skreks under kramkalaset.
4. Peter Forsberg OS final 94.
Jag skrek NEEEEEJ! blev tyst, undrade varför alla i sverige såg så glada ut. gick den in? Haha.
3. Ravelli straffräddning mot Rumänien VM 1994.
Jag satt där i soffan aldeles för sent för en 12åring att vara vaken, morsan var helt ointresserad och stog brevid och strök kläder. När Ravelli räddade sista straffen flög jag upp och ner och var överallt inne i huset.
2. Champions League final, Istanbul 2005.
Liverpool - Milan, Mina vänner Martin och jimmy var hembjudna hem till min lägenhet och jag såg fram emot en fantastisk kväll. Milan gjorde i en halvlek 1-0, 2-0, 3-0. Martin Som nu var "Milanista to the bone" ifrågasatte nu Liverpools plats i finalen. Liverpool reducerar i andra till 3-1, Martin säger då: "gör dom ett till går jag hem". Liverpool gör 3-2, Martin reser sig snabbt och går mot dörren. Jag får tag i hans byxa för att stoppa honom, men det skiter han i och drar mig hela vägen till ytterdörren, jag släpper, Martin går hem. Sen händer det övernaturliga saker i istanbul.
1. Gerrard 3-1 Olympiakos.
Förutsättningarna innan matchen: Liverpool var tvungna att vinna matchen med två mål för att gå vidare från gruppen i 2005 års Champions league. I slutet av matchen bevittnar jag något som jag aldrig mer kommer att få uppleva tror jag. Ett mål som fick mig att go bananas fullständigt.
Gick inte att "bädda in något vettigt klipp" det får duga med en länk:
http://youtu.be/13lXCpGeSS8
Tro mig, jag vet att alla icke idrottsintresserade går miste om så många underbara minnen.
Nu skall jag fokusera på de lite mer glada idrottsögonblicken, och försöka ranka dom. 10 Ögonblick som gav mig gåshud eller glädjefnatt och bara vrålade rakt ut. Just sådana ögonblick är en utav de saker jag lever för, jag älskar när stora män/kvinnor överträffar förväntningarna och skapar historia när man tror att det är omöjligt eller precis när laget behöver det som mest. Otroligt imponerande.
10. David Beckham VM Kvalet 2002.
England låg under mot Grekland med 2-1, En poäng räcker för direktkvalificering till VM. Matchklockan står på 92.30, England får då en Frispark 5m utanför straffområdet.
9. Jonathan Edwards Världsrekord x2 1995 Göteborg.
Tresteg, helt ointressant för mig vid denna tidpunkten. Jag kommer ihåg att jag gick förbi tv-apparaten när Edwards slog världsrekordet (18.16), satte mig ner och fick då se ett övernaturligt 18.29 hopp:
(skall tilläggas att Världsrekordet innan låg på 17.98)
8. Michael Johnson, OS Final 200m Atlanta 1996.
Uppsnackat, rejält. Jag hade väntat flera timmar på 200 metersfinalen, satt vaken någon gång mitt natten svensk tid när Michael Johnson snörar på sig sina guldiga löparskor och gör ingen människa besviken.
7. Usain Bolt. OS Peking. 100m, 200m, Stafett Världsrekord
Jag satt nog bara å skrek här tror jag, helt vansinnigt. 1 lopp, några sekunder långt, du har en chans på 4 år, då springer killen snabbare än någon annan människa. ofattbart. Sen sköja med folk på 200m och slå ett 8 år gammalt rekord.
6. Vändningen mot Finland VM 2003.
Vi sitter hemma hos Mattias och tittar på matchen, vi stänger av när Finland leder med 5-1. Slår på tv:n lite senare, det står då 5-3. Resten är bara galet.
5. Zlatans klackmål EM 2004.
"MAN KAN INTE GÖRA SÅ!" det var väl ungefär de fraserna som skreks under kramkalaset.
4. Peter Forsberg OS final 94.
Jag skrek NEEEEEJ! blev tyst, undrade varför alla i sverige såg så glada ut. gick den in? Haha.
3. Ravelli straffräddning mot Rumänien VM 1994.
Jag satt där i soffan aldeles för sent för en 12åring att vara vaken, morsan var helt ointresserad och stog brevid och strök kläder. När Ravelli räddade sista straffen flög jag upp och ner och var överallt inne i huset.
2. Champions League final, Istanbul 2005.
Liverpool - Milan, Mina vänner Martin och jimmy var hembjudna hem till min lägenhet och jag såg fram emot en fantastisk kväll. Milan gjorde i en halvlek 1-0, 2-0, 3-0. Martin Som nu var "Milanista to the bone" ifrågasatte nu Liverpools plats i finalen. Liverpool reducerar i andra till 3-1, Martin säger då: "gör dom ett till går jag hem". Liverpool gör 3-2, Martin reser sig snabbt och går mot dörren. Jag får tag i hans byxa för att stoppa honom, men det skiter han i och drar mig hela vägen till ytterdörren, jag släpper, Martin går hem. Sen händer det övernaturliga saker i istanbul.
1. Gerrard 3-1 Olympiakos.
Förutsättningarna innan matchen: Liverpool var tvungna att vinna matchen med två mål för att gå vidare från gruppen i 2005 års Champions league. I slutet av matchen bevittnar jag något som jag aldrig mer kommer att få uppleva tror jag. Ett mål som fick mig att go bananas fullständigt.
Gick inte att "bädda in något vettigt klipp" det får duga med en länk:
http://youtu.be/13lXCpGeSS8
Tro mig, jag vet att alla icke idrottsintresserade går miste om så många underbara minnen.
Kommentarer
Postat av: Hedberg
Jaså. Så du minns var du befann dig, 4år gammal, när Palme mördades?
:)
Postat av: David Carlson
Nej.
Trackback
