Tro mig, jag vet nog minsann hur det borde vara.
Hej, Efter några månaders frånvaro är det dags att ta tag i skrivandet igen. Kanske inte lika mycket inlägg som tidigare, men det är en början i alla fall. Det som fick mig att börja skriva igen var en artikel som jag läste på GP.se.
För den som inte orkar läsa så handlar artikeln om att det vuxit fram någon sorts amerikaniserad gängkultur i Backa. I artikeln stog några meningar som provocerade mig något fruktansvärt. läs här:
För den som inte orkar läsa så handlar artikeln om att det vuxit fram någon sorts amerikaniserad gängkultur i Backa. I artikeln stog några meningar som provocerade mig något fruktansvärt. läs här:
Julio berättar om en händelse, för inte så länge sedan, som etsat sig fast i hans minne:
- Vid en busshållplats på Litteraturgatan såg jag en liten kille, 12 år, med en kniv. Jag tog kniven från honom och tvingade honom att visa mig var han bodde. Jag träffade hans mamma, som skällde ut mig och sa: 'Han har väl inte stuckit någon!'. Och hon sa att pojken fått kniven av sin pappa, för att kunna bli ledare för sin grupp av kompisar.
Vänta nu lite här, läste jag rätt? En man och en kvinna i den uppskattade åldern 30-40år har alltså gett sin tolvåriga son en kniv för att bli ledare i sitt kompisgäng. Ja, Kvinnan räknas efter som hon inte sa emot när ungen fick sin kniv.
I Sverige är det en jävla process att adoptera barn. Du måste till exempel vara 25 år, vara gift, du skall träffa en socialsekreterare ett antal gånger för att utreda dig etc.
Vad fan handlar det om? När du annars vid normalare omständigheter bara behöver ha oskyddad sex med en av det motsvarande könet för att bli förälder annars. Här anser jag att det borde tas ett krafttag mot de som skall bli föräldrar, är du lämplig?
Nej jag vill nog mena på att det kan vara dags att göra en utredning om varenda männioska är lämplig som förälder. Då tycker du kanske att vi inte kan hindra någon ifrån att skaffa barn? Varför inte, vi nekar ju folk att ta körkort, flygcertifikat, jobb, saker som gör betydligt mycket mindre skada än en människa gör.
Hur många gånger har vi inte fått höra att psykopater, mördare, grovt kriminella har haft en svår uppväxt med föräldrar som inte bryr sig eller betér sig som 12åringens föräldrar.
Allt jag ber om är ett test av något slag. kontrollkolla lite så man inte går på en mina som nyfödd unge liksom. Är du kriminell?, har du en psykisk sjukdom?, kan du försörja ett barn? Det är vad jag tycker.
Tro mig jag vet att du kan men du är fan inte lämplig för det.
Tro mig, jag vet att du inte gör något annat.
Jag satt å spelade Doodle jump på telefonen här om dagen, fick en ganska bra poäng, typ 40 000. kände snabbt att detta kan vara min grej alltså. Man får ju ändå hålla på en stund för att få bra poäng och färjturerna ger mig ungefär bara 10min, och det är där det mesta utav "doodle jumpandet" utspelar sig. Hur som helst, jag ville veta vem som hade fått mest poäng. Går in och kollar "global highscore", då är det nåt svettig tysk som har 10 miljoner poäng. Ok. Vad är det för jävla poäng? det är ju inte ens roligt, han måste ju suttit i några timmar i streck. Idiot. Tysk också, de kan vi snacka mer om någon annan gång. Man tappar ju lusten helt, spelar man något så vill man väldigt gärna vara bäst. T.ex. när man möter folk på FIFA, NHL eller vad som helst. Man går ju inte in med ambitionen att vara på 1miljonte plats på rankingen, då kan man ju lika gärna lägga ner. Men ligger man 1:a på en sådan lista, då hävdar jag att man borde fan ta å söka hjälp alltså. Det är fan alltid någon som är värst.
Sluta vara hur ful som helst.
Nu var detta en tysk vi pratade om, det är en liten skräll ändå. Dom brukar vara lite som oss svenskar, inte riktigt bäst på något men sticker upp med något guldkorn någon gång ibland. Snackar vi TV-spel och sånt så är ändå Kineserna och japsarna överrepresenterade på nerd-fronten. Det är samma där, lirade guitar hero ett tag. Trodde jag var grym. Klarade låtarna med nöd och näppe på hard, går in å slänger ett öga på youtube. Tro fan att det sitter ett litet 6 årigt rishövve någonstans i shanghai och klarar alla på expert utan ett enda feltryck. Jag menar föräldrar ta lite ansvar här och kasta gitarren för fan, det är ju inte hälsosamt. Jag vet själv hur det är när jag är inne i något, man spelar Bejewled för länge eller något. Helt plötsligt ser man diamanter hemma i lägenheten och flyttar runt dom i huvudet. Tänk då den där kinesen, sitter såhär hela dagen tills han får komma hem till sin 10kvadrats lägenhet i kina lägga sina vantar på gitarren:
Du har nog spelat för mycket Yao-tjing.
Här mina vänner, kolla på detta praktexemplaret av en riktig asiatisk idiot.
Ah! nära där, om du övar lite till så..
Haha va fan är det frågan om liksom, i slutet kollar han på sin kompis med ett uttryck som: "faaan också, jag fick ju knappt några poäng alls där", jävla dåre. Han blir säkert inte accepterad av sina föräldrar förrän han får 600 poäng eller nåt, det brukar ju vara så i dom länderna. Nä lägg ner kina och hela asien.
Tro mig, jag vet nog att det finns nån asiat som är vassare även om du tror att du är bäst.
Tro mig, jag vet att du har varit här sedan 05.20.
Jag tror att jag kan vara den mest svårväckta människan i världen. Konstigt att jag har träffat den tjejen som är den mest lättväckta i världen, Skulle det flyga in en kolibri och släppa en smygare inne hos grannen skulle Josefine vara uppe på 3 millisekunder och fråga varför det är sådant otroligt oväsen. Hon är även expert på att gå upp på morgonen, jag brukar lite skämtsamt kalla henne för "Undertaker" när hon går upp på morgonen. Alla som satt och tittade på Wrestling med Hoa Hoa och Bruno på 3:an vet vad jag snackar om. Hon vaknar 3 sekunder innan klockan ringer och reser sig som en "döing", alltså från raklång till sittande fast med benen fortfarande raka. Går sedan rakt upp hur pigg som helst. Vad hände med den livsviktiga snoozningen liksom?
Så här.
En annan har ställt in klockradion på skräpig signal och full volym men vaknar inte ändå. Jag har även testat en sån där uppvridbar mekanisk klocka och ställt den på en assiett för att öka skrammelvolymen. Det har varit såhär ända sedan jag var liten. Såvida inte det var julafton eller födelsedag eller nåt som var superviktigt när man var liten. Då vaknade man ju klockan 03.00 och tröttnade vid 03.10, gick in till föräldrarna och undrade om dom hade missat presenter och frukost på sängen.
Jag är en deep-sleeper har vi konstaterat, Josefine menade på att jag sover dåligt, snarkar och har andningsuppehåll. Jag har inte märkt nåt iallafall. Hon laddade ner någon app till sin telefon som man la under underlakanet för att se hur bra man sover, sen kan man titta på en graf som visar hur bra man sovit. Grafen skall vara så jämn som möjligt, Josefines såg ut som ett EKG taget från en stressad jätte. Min däremot var hur fin som helst, ett litet avbrott bara men annars var det som ett streck nästan. Så Jag sover bra. För bra.
Jag vet inte om det är ett fenomen men jag är även en sån som får en s.k. Spasm precis innan jag somnar, vad tusan är det för något? Alltså jag sluter ögonen, somnar precis och gör ett jävla ryck och sprattlar till. Vaknar i någon sekund och somnar igen. Är det många som gör så? jag minns att jag satt på 241:an på väg in till gymnasiet och somnade i sätet, *SPRATTEL* sparkar med benen på sätet framför och upptäcker att det sitter en förskräckt tjej brevid som stirrar på mig och frågar med sin blick om jag är helt hundra. Jag hade även dreggel i mungipan så jag brydde mig inte om att köra någon efterkonstruktion för min medresenär, hon fick helt enkelt tro att jag var ett drägglande, ryckande weirdo.
Nu till det jag stör mig på. Att det skall vara så jävla creddigt att vara tidigt på jobbet, Är det något jag stör mig på är det folk som skall malla sig för att dom kommer typ 04.00 till jobbet när dom börjar 06.00. Sen småflina lite och fråga om man köpte med sig aftonbladet när man kommer in 08.00. Jag börjar 07.30 och har flex, det är numera en nödvändigt för mig eftersom varje morgon är ett lotteri. Men varför malla upp sig för att man kommer långt innan man börjar? kom fem minuter innan för fan, huvudsaken är la att du är i tid om du har en tid att passa. idiot. Jag vet inte hur många morgonpigga jag vill ge ett hårt slag i magen när man glider in på jobbet och man möts av solskens-nyllen och glatt humörm, påpekar att dom kom tidigt fem gånger och hälsar god eftermiddag. *ka-douff!* karate näve i nacken, så. Klart. Slutsnackat.
Sen går la dom å lägger sig klockan 21 varje kväll också, missar halva livet för att dom ska sova bort en tredjedel av dygnet. lägg ner det bara.
Tro mig, jag vet att du kommer tidigt men jag fattar inte varför. Idiot.
Så här.
En annan har ställt in klockradion på skräpig signal och full volym men vaknar inte ändå. Jag har även testat en sån där uppvridbar mekanisk klocka och ställt den på en assiett för att öka skrammelvolymen. Det har varit såhär ända sedan jag var liten. Såvida inte det var julafton eller födelsedag eller nåt som var superviktigt när man var liten. Då vaknade man ju klockan 03.00 och tröttnade vid 03.10, gick in till föräldrarna och undrade om dom hade missat presenter och frukost på sängen.
Jag är en deep-sleeper har vi konstaterat, Josefine menade på att jag sover dåligt, snarkar och har andningsuppehåll. Jag har inte märkt nåt iallafall. Hon laddade ner någon app till sin telefon som man la under underlakanet för att se hur bra man sover, sen kan man titta på en graf som visar hur bra man sovit. Grafen skall vara så jämn som möjligt, Josefines såg ut som ett EKG taget från en stressad jätte. Min däremot var hur fin som helst, ett litet avbrott bara men annars var det som ett streck nästan. Så Jag sover bra. För bra.
Jag vet inte om det är ett fenomen men jag är även en sån som får en s.k. Spasm precis innan jag somnar, vad tusan är det för något? Alltså jag sluter ögonen, somnar precis och gör ett jävla ryck och sprattlar till. Vaknar i någon sekund och somnar igen. Är det många som gör så? jag minns att jag satt på 241:an på väg in till gymnasiet och somnade i sätet, *SPRATTEL* sparkar med benen på sätet framför och upptäcker att det sitter en förskräckt tjej brevid som stirrar på mig och frågar med sin blick om jag är helt hundra. Jag hade även dreggel i mungipan så jag brydde mig inte om att köra någon efterkonstruktion för min medresenär, hon fick helt enkelt tro att jag var ett drägglande, ryckande weirdo.
Nu till det jag stör mig på. Att det skall vara så jävla creddigt att vara tidigt på jobbet, Är det något jag stör mig på är det folk som skall malla sig för att dom kommer typ 04.00 till jobbet när dom börjar 06.00. Sen småflina lite och fråga om man köpte med sig aftonbladet när man kommer in 08.00. Jag börjar 07.30 och har flex, det är numera en nödvändigt för mig eftersom varje morgon är ett lotteri. Men varför malla upp sig för att man kommer långt innan man börjar? kom fem minuter innan för fan, huvudsaken är la att du är i tid om du har en tid att passa. idiot. Jag vet inte hur många morgonpigga jag vill ge ett hårt slag i magen när man glider in på jobbet och man möts av solskens-nyllen och glatt humörm, påpekar att dom kom tidigt fem gånger och hälsar god eftermiddag. *ka-douff!* karate näve i nacken, så. Klart. Slutsnackat.
Sen går la dom å lägger sig klockan 21 varje kväll också, missar halva livet för att dom ska sova bort en tredjedel av dygnet. lägg ner det bara.
Tro mig, jag vet att du kommer tidigt men jag fattar inte varför. Idiot.
Tro mig, jag vet att du inte gillar barn.
Boravägen, en idyll i kanndalen kan tyckas. Nära till havet, lugn och ro. Inte särskilt mycket trafik, man kan tycka att det borde vara ett perfekt område att växa upp på. Här är jag född och uppvuxen, och jag skall tala om för er att det är långt ifrån idyll om du frågar mig.
För er som känner till "Arne i bora" och hans mindre sunda leverne så var det ständigt full kalabalik nere hos Arne, det gapades och skreks om vartannat. Och det var oftast inga saker som lämpades för ett par öron på en liten grabb i 6-7års åldern. Nu gick ju Arne bort ganska tidigt i mitt liv och det lugnade snabbt ner sig, men hans surtant till syster var på mig hela tiden och skrek om att jag minsan inte fick gå ner den vägen förbi Arnes hus om jag skulle ner till badet. Så fort man hörde Ediths gamla puttrande Folka-Bubbla så var det bäst att man la styltorna på ryggen å försvann fortast möjligast för att inte få en rejäl hårtork model illaluktande löständer.
Det var neråt havet till, om vi flyttar oss längre ner och hela vägen ut till "stora vägen" nästan. En perfekt väg för landhockey. En riktig guldgruva för tre tioåriga pojkar, Jimmy, Jag och Kjell. Ibland kom även Långe-David och Karl förbi på en match. Allting var perfekt ändå tills en dag då det kom ett tidningsbud mitt i vårat spelande, han log brett och cyklade förbi oss som spelade. Han hängde med i spelet med sin blick så till den milda grad att han inte såg "Bogrens-postlåda". BRAAAAK. Killen bränner rakt in i lådan och den åker i backen, vi skarattar lite åt det hela och budet ger sig av till nästa anhalt.
Efter några minuter kommer gammelgubben Bogren ut å suger tag i mig stenhårt i nackhåren, vrålar om att jag skall sätta upp postlådan igen som jag hade slagit ner med klubban. Ungefär såhär:
-I sa ge fan i å spela här på min väj. Nu har i förstört min pöstlödda så den får i sädda opp ijen.
-Men det var inte vi!
-Jag så allt att de va i.
-Men jag lovar det var inte vi, det var en annan kille på cykel som cykla in i den!
-Lägg å, har itte dina föräldrar lärt degg att en itte moppsar opp segg mod de äldre!! Nu ger i er här ifrå me e gang!! *rycker extra hårt*
Det fulaste var att det såg ut som att han fick en hjärtattack varje gång jag svarade honom, precis som att jag var någon utomjording som inte borde svara på tilltal. Men snäll som jag är flyttar vi längre upp på gatan. Efter drygt 2 minuter backar Surgubbe nr.2 ut sin bil ur garaget. Ställer den på sin uppfart och säger: "Nu står min bil här så nu får ni inte spela här" och går iskallt in igen.
ok barnamördare. nu "står" min klubba i ditt nylle snart tänkte man.
Samma gubbe kom en gång upp å anklagade mig för att ha skjutit hål i hans ruta med luftgevär, som vanligt trodde ingen på mig och vips så var man skyldig och var ouppfostrad som tjaffsade emot. Ägde jag ens att luftgevär? hade jag gjort det så hade jag skjutit dig i huvudet precis efter du hade käkat dina citroner till frukost. idiot.
Ett år senare gjorde vi ett nytt försök hos Bogren men han stack ut huvudet efter 3 millisekunder och ropade: "DÖÖHH!!! KOMMER I ITTE IHÅG VA VI SA I FJOL!!!??"
I fjol, lägg ner med gubb-orden för fa aan. Vi snackar allmän väg här för tusan.
Vad är det med surgubbar och surkärringar, har ni aldrig varit barn förut eller. Föddes 80år och sura. Man kan ju fan tro det alltså, gå en kurs eller nåt. Ni får ju söka för surheten. När jag skaffar kåk skall det vara fritt fram att leka så mycket det går runt mitt hus och jag skall bara uppmuntra. Det har jag bestämt.
Tro mig, jag vet nog att ni käkar 1kg citroner till frukost.
För er som känner till "Arne i bora" och hans mindre sunda leverne så var det ständigt full kalabalik nere hos Arne, det gapades och skreks om vartannat. Och det var oftast inga saker som lämpades för ett par öron på en liten grabb i 6-7års åldern. Nu gick ju Arne bort ganska tidigt i mitt liv och det lugnade snabbt ner sig, men hans surtant till syster var på mig hela tiden och skrek om att jag minsan inte fick gå ner den vägen förbi Arnes hus om jag skulle ner till badet. Så fort man hörde Ediths gamla puttrande Folka-Bubbla så var det bäst att man la styltorna på ryggen å försvann fortast möjligast för att inte få en rejäl hårtork model illaluktande löständer.
Det var neråt havet till, om vi flyttar oss längre ner och hela vägen ut till "stora vägen" nästan. En perfekt väg för landhockey. En riktig guldgruva för tre tioåriga pojkar, Jimmy, Jag och Kjell. Ibland kom även Långe-David och Karl förbi på en match. Allting var perfekt ändå tills en dag då det kom ett tidningsbud mitt i vårat spelande, han log brett och cyklade förbi oss som spelade. Han hängde med i spelet med sin blick så till den milda grad att han inte såg "Bogrens-postlåda". BRAAAAK. Killen bränner rakt in i lådan och den åker i backen, vi skarattar lite åt det hela och budet ger sig av till nästa anhalt.
Efter några minuter kommer gammelgubben Bogren ut å suger tag i mig stenhårt i nackhåren, vrålar om att jag skall sätta upp postlådan igen som jag hade slagit ner med klubban. Ungefär såhär:
-I sa ge fan i å spela här på min väj. Nu har i förstört min pöstlödda så den får i sädda opp ijen.
-Men det var inte vi!
-Jag så allt att de va i.
-Men jag lovar det var inte vi, det var en annan kille på cykel som cykla in i den!
-Lägg å, har itte dina föräldrar lärt degg att en itte moppsar opp segg mod de äldre!! Nu ger i er här ifrå me e gang!! *rycker extra hårt*
Det fulaste var att det såg ut som att han fick en hjärtattack varje gång jag svarade honom, precis som att jag var någon utomjording som inte borde svara på tilltal. Men snäll som jag är flyttar vi längre upp på gatan. Efter drygt 2 minuter backar Surgubbe nr.2 ut sin bil ur garaget. Ställer den på sin uppfart och säger: "Nu står min bil här så nu får ni inte spela här" och går iskallt in igen.
ok barnamördare. nu "står" min klubba i ditt nylle snart tänkte man.
Samma gubbe kom en gång upp å anklagade mig för att ha skjutit hål i hans ruta med luftgevär, som vanligt trodde ingen på mig och vips så var man skyldig och var ouppfostrad som tjaffsade emot. Ägde jag ens att luftgevär? hade jag gjort det så hade jag skjutit dig i huvudet precis efter du hade käkat dina citroner till frukost. idiot.
Ett år senare gjorde vi ett nytt försök hos Bogren men han stack ut huvudet efter 3 millisekunder och ropade: "DÖÖHH!!! KOMMER I ITTE IHÅG VA VI SA I FJOL!!!??"
I fjol, lägg ner med gubb-orden för fa aan. Vi snackar allmän väg här för tusan.
Vad är det med surgubbar och surkärringar, har ni aldrig varit barn förut eller. Föddes 80år och sura. Man kan ju fan tro det alltså, gå en kurs eller nåt. Ni får ju söka för surheten. När jag skaffar kåk skall det vara fritt fram att leka så mycket det går runt mitt hus och jag skall bara uppmuntra. Det har jag bestämt.
Tro mig, jag vet nog att ni käkar 1kg citroner till frukost.
Tro mig, jag vet att du blir en bättre människa.
Alla har vi väl träffat på eller kanske arbetat med någon som totalt saknar social kompetens. I min bransch är det ganska vanligt att man träffar på denna typen utav människor, dom är oftast jätte duktiga på sitt arbete men kan inte umgås med andra människor. Kan programmera avancerade bansystem på jobbet och samlar på IC-kretsar på fritiden men har ingen aning om hur man pratar med andra människor. Och någon after work eller social aktivitet efter jobbet är inte att tala om.
För mig så är social kompetens den absolut viktigaste egenskapen när man anställer människor, för min del kan personen helt sakna kunnande inom området de skall jobba i. De har givetvis en längre läroperiod men jag tror man tjänar på det i längden. Min filosofi är att: är du bara trevlig, lite intresserad så kan du få vilket jobb som helst när du väl kommit in på en arbetsplats. 
Ok, inte sugen. som vanligt.
Varför babblar jag om detta då undrar ni. Jo för att jag har en teori, Jag vill mena att alla som någon gång sysslat med en lagsport vid ung ålder har lättare att smälta in på en ny arbetsplats. Helt seriöst menar jag att man borde mer eller mindre tvinga sin unge att hålla på med någon form utav lagidrott ett par år bara för att bli uppfostrade inför vuxenlivet. När man är liten grabb eller tjej fattar man ju ändå ingenting, man vill ju bara hänga med sina kompisar. så varför inte göra det på en hockeyrink eller en handbollsplan? och här får du dessutom lära dig:
Sammarbeta med din grupp (även om du inte älskar alla), Detta gäller hela livet.
Disciplin, kommer behövas på ditt arbete i framtiden.
Ansvar. Du har ett ansvar gentemot andra i en lagsport, även detta gäller hela livet i synnerhet arbetslivet.
Du får smak för motion och träning vilket gynnar ditt liv i stort, minskar risken för fetma och hälsosjukdomar.
Finns säkert mer saker man lär sig men ni förstår grejen. Sen kan jag verkligen inte förstå folk som inte tycker om att tävla eller idrotta, har man väl fått smak på en vinst eller gjort mål t.ex. så vill man göra det igen och igen. Detta skiljer sig lite från individuella idrotter skulle jag tro, delad glädje är dubbel glädje som man brukar säga.
Känslan att göra ett viktigt mål eller slå en öppnande passning som leder ditt lag till en seger och sedan ligga längst ner i en s.k. TV-Puckshög är svår att beskriva för någon som aldrig varit med om det tidigare. Att tillsammans kunna lösa problem på jobbet eller i hemmet, att vara stolta över varandra skapar vänskap. Och det skapar ett bättre samhälle, så börja med det enkla och skicka in ungarna i lagidrottslivet.
Tro mig, jag vet att du ensam kan räkna ut roten ur 3295 men ingen vill ha med dig att göra.
Tro mig, jag vet att vi är för många på fel ställe.
Var på kalas hos mina föräldrar igår och kom under middagen in på ämnet Kazakstan, intressant land det där. Med ett invånarantal på ungefär 15 miljoner människor så är den mest kända man fått fram skidåkaren Vladimir Smirnov. Det är i alla fall den enda jag kan komma på, han var i och för sig ganska duktig men något mer än en rödlätt skidåkare borde man väl avlat fram kan man tycka.
Nu till saken som förbryllar mig lite, Är det någon som har koll på att Kazakstan är ett utav världens största länder till ytan? 9:e största faktiskt, med sina 2,7 miljoner kvadratkilometer så håller man storheter som b.la. Mexiko och Saudiarabien bakom sig. Jag måste säga att dom lyckats fylla ut det jävligt dåligt om de nu bara är lite fler Kazaker än Svenskar.
Smirre.
Några som lyckats över förväntan är Bangladesh, vill man ligga och skaffa kids så är Bangladesh "the shit". I det lilla "skitlandet" som är ungefär en fjärdedel av Sveriges storlek bor det ofattbara 156 miljoner människor!!! Vad i helvete är det frågan om egentligen?
-jag ska bara smita in hos grannen och låna lite getmjölk.
*tar ett steg åt vänster.*
-hej grannen.
-ja jag hörde dig genom plyfa-skivan, här får du mjölken.
Åk med vet jag, det finns plats..
Nae det köper jag bara inte alltså. Sluta ligg för tusan, det är väl fattigt och knappert som det är redan. Jobba eller något istället. "Nä jag orkar inte skaffa mat för dagen idag, ska vi ligga istället?" lägg ner det bara. Morsan skulle verka martyr och menade på att de inte hade råd med sexualundervisning och sånt och därför skyddade man sig inte etc. Visst sjukdomar är svåra att komma åt men vänta lite nu, Har man som förälder typ 3-4 barn så vet man att det är lite jobb och det kostar en slant att försörja dom. Är man från Bangladesh och morsa till 27 barn borde man ha ännu bättre koll på att det krävs en del slit och släng. Så vad hände med att ha "blommor och bi snacket" med ungarna när dom fyller 13-14?
"Snacket"
Det finns la viktigare problem i världen men få som är så lätta att undvika om man bara satte sig ner 2 minuter varje dag och tog ett litet snack med sina barn.
Tro mig, jag vet nog att du bör lägga den "på" och inte "i" varenda gång.
Nu till saken som förbryllar mig lite, Är det någon som har koll på att Kazakstan är ett utav världens största länder till ytan? 9:e största faktiskt, med sina 2,7 miljoner kvadratkilometer så håller man storheter som b.la. Mexiko och Saudiarabien bakom sig. Jag måste säga att dom lyckats fylla ut det jävligt dåligt om de nu bara är lite fler Kazaker än Svenskar.
Smirre.
Några som lyckats över förväntan är Bangladesh, vill man ligga och skaffa kids så är Bangladesh "the shit". I det lilla "skitlandet" som är ungefär en fjärdedel av Sveriges storlek bor det ofattbara 156 miljoner människor!!! Vad i helvete är det frågan om egentligen?
-jag ska bara smita in hos grannen och låna lite getmjölk.
*tar ett steg åt vänster.*
-hej grannen.
-ja jag hörde dig genom plyfa-skivan, här får du mjölken.
Åk med vet jag, det finns plats..
Nae det köper jag bara inte alltså. Sluta ligg för tusan, det är väl fattigt och knappert som det är redan. Jobba eller något istället. "Nä jag orkar inte skaffa mat för dagen idag, ska vi ligga istället?" lägg ner det bara. Morsan skulle verka martyr och menade på att de inte hade råd med sexualundervisning och sånt och därför skyddade man sig inte etc. Visst sjukdomar är svåra att komma åt men vänta lite nu, Har man som förälder typ 3-4 barn så vet man att det är lite jobb och det kostar en slant att försörja dom. Är man från Bangladesh och morsa till 27 barn borde man ha ännu bättre koll på att det krävs en del slit och släng. Så vad hände med att ha "blommor och bi snacket" med ungarna när dom fyller 13-14?
"Snacket"
Det finns la viktigare problem i världen men få som är så lätta att undvika om man bara satte sig ner 2 minuter varje dag och tog ett litet snack med sina barn.
Tro mig, jag vet nog att du bör lägga den "på" och inte "i" varenda gång.
Tro mig, Jag visste att det skulle hända.
Kvinnomisshandlare. Det är något jag stör mig lite på. Inte bara just männen som slår sina kvinnor och betér sig som dårar, utan även kvinnorna som dras till denna typen utav killar. Jag skulle ju uppskatta att det är till 70% av kvinnomisshandlar-killarna som antingen suttit inne redan eller har femton tribaler på halsen och regelbundet hamnar i handgemäng på helgerna. Jag har läst någonstans att kvinnor dras till dessa män för att de tror att dom är dom enda som kan "tämja" dom. Lite hybrisvarning här kan jag tycka, en vagina, två bröst och lite ljusare röst hjälper nog inte om inte böter och fängelse gör det anser jag.
Åmselemördaren Juha valjakkala till exempel, hade jag druckit kaffe hade jag satt morgonkaffet i halsen när jag läste att han fick drygt 20-30 kärleksbrev varje dag under sin tid i fängelse. Vi pratar alltså om en man som ser ut som en blandning mellan Pumba i Lejonkungen och Buddha. Plus lite gräsliga tatueringar och risigt bockskägg. Jag har la fått 3-4 kärleksbrev på 29 år eller något, jag kanske skulle mördat någon.
åh, sötis thihihi. Sötaste, gift dig med mig. please.
Juha Snodde 1988 en cykel i Åmsele av en pojke. Pojken och hans pappa sökte upp Juha för att be honom vänligt men bestämt att lämna tillbaka cykeln, detta gick Juha inte med på såklart och sköt de båda med ett hagelgevär på drygt 10cm's avstånd. Som om det inte vore nog var Pojkens mamma i faggorna och hörde allt, kommer till platsen och får halsen avskuren. Trevlig kille, han skriver jag kärleksbrev till.
Det är samma visa varje gång man läser om en kvinnomisshandlare. Killen ser kriminell ut redan innan, Slår kvinnan, Kvinnan gråter ut i tidningen. Dom lägger ut en bild på killen, bilden är tagen hemma med mjukisbyxor, wifebeater-linne och poserar med en pistol i vardagsrummet. Och kvinnan undrar varför han slog henne, "han som var så snäll". Är du blind eller bara hjärndöd? Skärpning på loftet nu.
Det ovanstående fallet stämmer inte till 100% det vet jag, bara för att man ser ut på ett visst sätt eller gör något misstag ibland betyder inte att man per automatik blir kvinnomisshandlare, men jag anser att det handlar om simpel matematik i många fall. En kille som inte är känd för att veva på helgerna och vanligtvis håller sig inom lagens gränser = minskar risken för att han ger dig en hurring för att du sprang förbi TV:n mitt i A-ekonomi eller andades för högt när du lagade middag.
Skulle det vara en känd bråkstake, ja då får du kanske räkna med åka på en höger lite då och då. Kan inte vara så svårt att fatta. Kollar man inte upp sånt när man dejtar eller?
-Hej kerstin heter jag vad heter du?
-"Bulten"
-Åh Bulten, fint namn.
-Ja det är ett smeknamn jag fått av polarna.
-ok, fin skinnväst förresten, är det gucci?
-Nej H.A.
-jaa du är med i en mopedförening också, ok ska vi bli ihop nu?
-visst.
Youre toast Kerstin. Tro mig.
Den kommentaren hör man ju titt som tätt: "Jag gillar farliga män". Visst fine, gör det då men ta inte upp min tid sen när du ska gråta ut i Aftonbladet och hela servern kokar av "kvinnomisshandlar kampanjer" så jag inte kan läsa om viktiga saker.
Tro mig, jag vet att det kan vara vem som helst men minska risken för fan brudar så ska ni se att antalet misshandlade kvinnor sjunker en aning.
Åmselemördaren Juha valjakkala till exempel, hade jag druckit kaffe hade jag satt morgonkaffet i halsen när jag läste att han fick drygt 20-30 kärleksbrev varje dag under sin tid i fängelse. Vi pratar alltså om en man som ser ut som en blandning mellan Pumba i Lejonkungen och Buddha. Plus lite gräsliga tatueringar och risigt bockskägg. Jag har la fått 3-4 kärleksbrev på 29 år eller något, jag kanske skulle mördat någon.
åh, sötis thihihi. Sötaste, gift dig med mig. please.
Juha Snodde 1988 en cykel i Åmsele av en pojke. Pojken och hans pappa sökte upp Juha för att be honom vänligt men bestämt att lämna tillbaka cykeln, detta gick Juha inte med på såklart och sköt de båda med ett hagelgevär på drygt 10cm's avstånd. Som om det inte vore nog var Pojkens mamma i faggorna och hörde allt, kommer till platsen och får halsen avskuren. Trevlig kille, han skriver jag kärleksbrev till.
Det är samma visa varje gång man läser om en kvinnomisshandlare. Killen ser kriminell ut redan innan, Slår kvinnan, Kvinnan gråter ut i tidningen. Dom lägger ut en bild på killen, bilden är tagen hemma med mjukisbyxor, wifebeater-linne och poserar med en pistol i vardagsrummet. Och kvinnan undrar varför han slog henne, "han som var så snäll". Är du blind eller bara hjärndöd? Skärpning på loftet nu.
Det ovanstående fallet stämmer inte till 100% det vet jag, bara för att man ser ut på ett visst sätt eller gör något misstag ibland betyder inte att man per automatik blir kvinnomisshandlare, men jag anser att det handlar om simpel matematik i många fall. En kille som inte är känd för att veva på helgerna och vanligtvis håller sig inom lagens gränser = minskar risken för att han ger dig en hurring för att du sprang förbi TV:n mitt i A-ekonomi eller andades för högt när du lagade middag.
Skulle det vara en känd bråkstake, ja då får du kanske räkna med åka på en höger lite då och då. Kan inte vara så svårt att fatta. Kollar man inte upp sånt när man dejtar eller?
-Hej kerstin heter jag vad heter du?
-"Bulten"
-Åh Bulten, fint namn.
-Ja det är ett smeknamn jag fått av polarna.
-ok, fin skinnväst förresten, är det gucci?
-Nej H.A.
-jaa du är med i en mopedförening också, ok ska vi bli ihop nu?
-visst.
Youre toast Kerstin. Tro mig.
Den kommentaren hör man ju titt som tätt: "Jag gillar farliga män". Visst fine, gör det då men ta inte upp min tid sen när du ska gråta ut i Aftonbladet och hela servern kokar av "kvinnomisshandlar kampanjer" så jag inte kan läsa om viktiga saker.
Tro mig, jag vet att det kan vara vem som helst men minska risken för fan brudar så ska ni se att antalet misshandlade kvinnor sjunker en aning.
Tro mig, jag vet nog att du slingrar dig.
Kung Carl den 16:e Gustaf, du har gjort min dag. Jag struntar fullständigt i om du varit på "sexklubb" eller på månen, nån snackare lär du aldrig bli i alla fall. Presskonferensen som var igår var kanske det mest komiska från kungen sedan han blev påkommen med en cigarett i munnen på nobelmiddagen. Har han aldrig ljugit förut eller? Hur fan klarade du dig när du var liten Carl? När man var liten ljög man ju trettioåttatusen gånger varje dag om huruvida man inte raffsat i skafferiet efter godis eller läskeblask, hur man absolut inte hade skjutit med hockeypuckar på den vita garageporten och framförallt hur man INTE tagit något i barskåpet. Lite borde du väl för fan snappat upp kungen.
Haha fule.
För alla vet väl att varje unge i åldern 5-12's vardag går åt att få tag på så mycket godis som möjligt? Inte? tänk efter lite så ser du nog att det stämmer. En unge kan lukta sig till godis på en mils avstånd. Farsan köpte alltid vad han kallade "kaffebrö", kakor och bullar som han skulle ha på kvällskvisten. Ni som sett min far skall veta att han smäller i sig mängder med bullar å bjäffs flera gånger per dag. Ändå väger han mindre än tre medelstora katter. Hur som helst, dom flesta av godsakerna var ju borta innan farsan kom hem från jobbet. Så efter ett tag började han byta ut kanelbullarna mot smörbullar, när inte det fungerade blev det masariner etc. Till slut lyckades han hitta sin yngsta sons kryptonit. Muffins med klägg i mitten, rena rävgiftet om du frågar mig. Han tyckte själv säkert inte att det särskilt gott men han fick behålla det själv. Samma var det med läskeblasken, först var det sockerdricka sen slutade det med "schweppes tonic water". Kom in helt svettig efter landhockeyspelandet, fick syn på den fulla drickabacken. Slet upp en flaska och började möla tonic vatten. Det händer inte igen kan jag säga.
Men sedan var jag enligt mina syskon den som aldrig fick skulden för alla hyss i huset, jag vill mena att det var tvärtom. Jag kommer dock ihåg ett tillfälle där jag klarade mig undan en jävla utskåpning.
Jag kan väl varit 11 eller något, Det var november. Jag var sugen på att spela "rollerblade-hockey" på uppfarten, problemet var bara att det var fullt med snö och is på uppfarten. Ni som vet hur mina föräldrar bor vet att det är två ganska branta backar upp till garageuppfarten och inte så mycket plats att spela på. Jag får en snilleblixt, om jag sprutar varmt vatten på uppfarten så smälter isen och jag får perfekt underlag för mina rollerblades. Sagt och gjort, jag sprutar ner hela uppfarten och spelar i kanske 10min.
Några timmar senare sitter jag uppe i vardagsrummet och tittar på tv, Min storebror är på nedervåningen och tittar på tv där tror jag. Plötsligt hör jag ett jävla slirande å brötande från utsidan, jag ignorerar detta för stunden men jag skall snart komma på andra tankar. Dörren slits upp där nere och jag hör snabba hårda steg från nedervåningen, Pappa är hemma, och han är vansinnig. Bryter sig in i Andreas rum och vrålar:
ÄR DU HELT JÄVLA KÖRTT I HÖVVET ELLE!? DU KAN LA FAN INTE TVÄTTA BILEN MITT I VINTERN FATTAR LA DU?!
JAG KOMMER JU FAN INTE UPP MED BILEN NU!
Andreas försöker försvara sig och fattar ingenting. Själv fattar jag allt, men här är det bäst att ligga lågt. Dom blir sura på varandra och jag klarar mig undan utan någon som helst reprimand.
Tro mig, jag vet att det är bättre att hålla käften än att försöka med:
Tro mig, jag vet att du inte kan hjälpa det.
Folke Rydén, är det någon utav er som har hört honom någon gång? Han var förut utrikeskorrespondent i SVT om jag inte minns fel, han dyker numera upp i diverse faktaprogram eller dokumentärfilmningar som en seriös röst i bakgrunden. Är det lämpligt? jag bara undrar, han tar fokus från hela programet med sina konstiga "R". Eller R och R, det är inte en bokstav i hans fall utan ett ord: "älulhelel". Vi har väl alla någon gång velat ha en karriär på tv eller i radio, för mig räckte det att lyssna några sekunder på min egna inspelade röst för att jag skulle inse att ingen skulle tycka jag hade en len och fin röst. "Nej, grabbar det är ingen prinskorv som ligger och blockerar lufttillförseln, jag pratar så". Får även höra att jag mummlar och pratar otydligt, nej jag är nog inte lämplig som rocksångare eller nyhetsankare a lá Bengt Magnusson. Och det är inte Folke heller, Jag hittar inget bra exempel för er som inte har hört Folke, detta får duga. Inte helt olikt faktiskt:
Är detta en röst som skall tala om att nationens säkerhet är i fara?
För att jobba som busschaufför bör du kunna se ordentligt och köra buss, jag ser inga armlösa, blinda människor som kör kommunala bussar även om det är deras högsta dröm. Det jag säger är bara att alla lämpar sig inte för alla jobb. Alla vi som spelar eller spelat fotboll, hockey etc. Drömde någon gång om att kunna ha det som arbete. De flesta av oss tvingades inse att vi kommer ingen vart med detta, antingen insåg vi det själva eller så talade någon om det för oss. Folkes dröm var att förmedla nyheter, någon borde talat om för Folke att det var dags att söka annat.
Folke: -Fåj jag jobbet som jadiojepojtej?
Chef: -Du Folke, vi gör ju seriös radio här vet du. Folk måste höra vad du säger.
Folke: -Men, jag tyckej att jag kan föja fjam ett sejigöst budskap.
Chef: -Tyvärr Folke. Jag ber dig, sök något annat. Bebis i "buskis med Stefan och Krister" kanske kan vara något?
Folke: -Neeej ni kan inte jöja såhäj!
jo det kan vi. Knasboll.
Hittade förresten lite godis i SVT's gamla arkiv:
Den fjärrkontrollen vill man ha.
Skämt å sido, menade jag allvar med något utav det här? inte det minsta. Jag tycker att Folke är fantastisk, Han är unik och världen behöver Folke Rydén, vem skulle annars någonsin ha något roligt att berätta om alla var lika? Vem skulle vinna en match/tävling om alla var lika duktiga? Nej gott folk, detta skall uppmuntras och det väljer jag idag att göra med Folke Rydén.
Tro mig, jag vet att du inte kan hjälpa det. Inte jag heller men det gör faktiskt ingenting, alltid roar det någon.
Tro, mig jag vet att vi har träffats.
Något som kan göra mig lite irriterad eller förbannad är folk som inte kan komma ihåg ett ansikte eller namn, vad är det svåra med det? Jag vet inte hur många gånger jag har behövt säga "hrrrm David" när någon kallat mig Daniel för trettioelfte gången. Har man glömt av namnet eller inte vet, då säger man ingenting. Sen kan jag förstå att man ibland kan säga fel och få korrigera sig när man har det lite rörigt med namn.
Mina föräldrar är experter på just namn-sjabbel, varje gång dom är lite stressiga eller förbannade och skall ropa på någon utav mig eller mina syskon brukar det låta ungefär så här: CAR..DA..ANDREAAAAS!!!! inte helt ovanligt nu på senare år att dom får in nåt kattnamn där i mellan också: AND..CA..SIMB..SUSS..DAAAAVID!!! haha det är extra roligt om dom är förbannade för då avbryts allt i ett nervöst skrattanfall istället. Kan bli knasigt med namn ibland men för det mesta roligt.
Haha Falukorv.
Men så har vi också dom där jepparna som inte kan komma ihåg ett ansikte, hur svårt är det? titta, lyssna, lägg på minnet. så klart. En kamrat som jag umgås med sporadiskt brukar ibland annordna lite fest vid födelsedagar eller andra högtider, och han i sin tur har barndomskamrater på eget håll så att säga. Det rör väl sig om en 5-6 stycken personer som jag har träffat kanske 15 gånger totalt. 4 utav dom kommer ihåg mig. Det är ju nån liten hjärnskada vill jag hävda. Och det är aldrig så att man hälsar och får ett "vi har träffats förut va?" nej nej, helt ovetande. En utav dom har ju alltid nån gammal hårdrocks-tischa på sig även om det är super-kalas eller vad som helst, konstigt att jag vet vad du heter liksom. Och det är alltid samma visa:
Han: Hej, "tomas". *skakar hand*
David: Ja, vi har nog träffats förut.
Han: nej det tror jag inte.
David: jo, flera gånger.
Han: näääää.
David: JO.
Är du 80år gammal och dement eller ska jag köra ner namnet i halsen på dig? Ett yx-slag bara *ka-douch!*, så klart. Kommer du ihåg namnet nu eller? jävla Mr. Magoo. Och ta på dig en skjorta eller kanske något som inte luktar 1 veckas hultsfred.
Är du 80år gammal och dement eller ska jag köra ner namnet i halsen på dig? Ett yx-slag bara *ka-douch!*, så klart. Kommer du ihåg namnet nu eller? jävla Mr. Magoo. Och ta på dig en skjorta eller kanske något som inte luktar 1 veckas hultsfred.
haha det är precis som han i receptionen.
Tro mig, jag vet att vi har träffats din dåre.
Tro mig, jag vet att du tycker att jag är mysko.
Fobier, Alla har någon fobi. Det kan vara spindlar, ormar, höjder, trånga utrymmen eller vad som helst faktiskt. Jag är ett levande bevis för att det kan vara precis vad som helst. Klockor. Alltså armbandsur, det är det vidrigaste jag vet nästan. Inte så i allmänhet att jag ballar ur när jag ser en utan jag kan själv inte bära en klocka på armen, Jag börjar skruva på mig och får otroliga äckelkänslor. Konstigt? lika konstigt som fobi för spindlar menar jag.
Fy fan.
Det finns även olika graderingar i mitt äcklande. Det absolut äckligaste jag vet är en riktigt tight gammal guldklocka där även armbandet är av guld som sitter som en strypsnara runt handleden, gärna snurrad åt fel håll. Alltså själva uret på handleden. FY FAN! jag kräks nästan bara jag tänker på det. Jag tänker på hur personen sitter hemma och slickar i sig alla bakterier från klockan, äter sin frukost genom att doppa klockan i sin fil och sedan suga av den sakta. AAAAH! usch. Sen att jag skulle sätta på mig den? nej du, den bakteriehärden. lägg ner det bara är du snäll.
Ok, weirdo.
Så nu vet ni det. apropå det här med äckelkänslor har jag en fantastisk historia att berätta. Det var en söndag, troligtvis hade det varit utgång dagen innan, det skulle köpas bakfyllemat på McDonalds.
Jag och en vän som vi kan kalla för "Börje" sätter oss i bilen på söndag eftermiddag och ger oss av emot McDonalds vid rambergsvallen. Väl där går vi in och ställer oss i kö, jag står en plats före "Börje" och beställer min mat från en tjej i kassan. Vi bestämmer oss för att äta på färjan och jag får då en påse med min mat i av tjejen. Ställer mig nu tre steg åt höger vid kassan och väntar på att "Börje" skall göra sitt inköp.
"Börje" beställer, betalar med en hundralapp. Nu kommer det kanske pinsamaste jag har upplevt i modern tid.
Tjejen i kassan skall ge "Börje" pengar tillbaka, "Börje" tar nu sin tröj-ärm och för sakta över sin hand som han sen sträcker ut till tjejen för att få tillbaka sin växel. Jag vet inte om ni kan se er det framför er men försök tänka er Jesper Blomqvist i långärmad matchtröja en kulen aprilkväll, så har "Börje" sin tröja nu.
Jag får panik vid sidan av och undrar vad i helvete som händer här egentligen, ska han skämma ut mig fullständigt här eller vad är det frågan om!!
Tjejen tittar lite konstigt på "Börjes" hand som är utsträck med en tröja över men lägger ändå växelpengarna i den övertäckta handen. Jag står nu bara och stirrar med stora ögon på "Börje" som bara snabbt skall ta sig till utgången, Han går med raska steg med påsen i ena handen och den andra armen usträckt med pengarna "på tröjan". Stannar vid utgången och säger hetsigt: "öppna för fan, ÖPPNA!", "jajaja herregud" svarar jag och öppnar dörren. "Börje" tar något steg ut ur dörren och hystar iväg slantarna i en närliggande rabatt, pustar ut och utbrister FYYYY FAA AAAAN!.
-vad är det med dig, är du hur pinsam som helst heller!?
-Men såg du inte?!
-Nej vadå såg?
-Händerna!!
-Händerna på vem!?
-Hon i kassan!? hon hade ju mer hår på fingrarna än en björn för fan.
-Ok. Och då måste man ställa till med en scen eller?
-Äckligaste jag sett, vad skulle jag göra liksom?
-Typ inte skämt ut mig och alla andra i närheten kanske?
-Naaaee fy fan vad vidrigt.
Enligt Börje.
Tro mig, jag vet att det där med klockorna inte är helt normalt Mamma men "Börje" är fanimej värst. Grattis på mors dag Mamma.
Tro mig, Jag vet att det inte hjälper med Ipren.
Vårdscentraler. Vad är det för inrättning egentligen? är det inte bättre att vi döper om oss till iprencentralen istället? Eller varför inte kalla det för halsflusscentralen istället. Det är väl typ det enda som botas på vårdcentraler, här får du ett recept på penicilin. Så klart, job done.
Hade för något år sedan fruktansvärt ont i halsen och var sjukskriven i ett par dagar, misstänkte väl sedan att det nog var halsfluss eller liknande. Uppsökte då vårdcentralen för att en s.k. halsodling, vilket är värre än att få en stenhård box i bröstet. Kör in en torr vidrig jätteglasspinne och petar med en tops och kittlar gomseglet på ett obekvämt sätt.
Sen är jag nog Linda Lovelace motsats när det gäller att stoppa in pryttlar långt in i munnen, jag får ju kväljningar så fort jag borstar tänderna typ men det är en annan femma. Vissa tycker säkert att det är sköj med halsodlingar, inte jag.
Hur som helst, jag får då reda på att jag inte har halsfluss och troligtvis bara lite ont i halsen som man kan få ibland. Jag däremot hävdar att detta är något riktigt jävligt som gör super-ont, Det skiter tanten med proverna i och råder mig till att gå hem och knapra ipren istället "så går det snart över ska du se".
Det går ett par dagar till och det blir bara värre, uppsöker nu vårdcentralen återigen, gör ett prov, samma resultat. Får exakt samma råd, gå hem och käka ipren.
Jag går hem, kan inte äta, inte sova och nu börjar till och med min sambo reagera på att det är något riktigt allvarligt. Hon smusslar med sig lite starkare värktabletter från okänd plats, och jag börjar nu schemalägga mitt pillerintag på ett litet papper för att inte åka på en "piller-O.D." Några sömnlösa nätter och dagar går, jag ligger en morgon och har precis lyckats somna, då får jag plötsligt ingen luft. Vaknar till med ett ryck, panikar och jag återfår andningsförmågan. Böjer lite på huvudet och lufttillförseln slutar igen. Det kan inte vara bra detta tänker jag, åker direkt ner till Vårdcentralen och frågar vad fasiken det är frågan om. Jag får då träffa en riktig gammel räv till doktor, han fastställer direkt att vi har att göra med en s.k. halsböld.
Typ sån här.
Ok. ajöss, godbeye, det är kört, jag dör.. Böld, smaka på det ordet. det är inget man vill ha. Åker in till sahlgrenska till halsavdelningen där jag blir mottagen direkt och här börjar jag för första gången bli tagen på allvar och får snabbt hjälp. Sköterskan talar om för mig att hon tycker synd om mig och att halsböld är något utav det värsta man kan ha i avseende på smärta. Hon ljög ju säkert men det struntar jag i, jag höll med bara och överdrev lite extra för att få snabbare hjälp.
Kommer sedan in till en läkare som sitter med en skalpell i näven och ser nöjd och glad ut. oproffsigt, man ska se allvarlig ut när man har att göra med bölder anser jag.
-Vad ska du göra med det vapnet?
-ingen fara, jag ska bara snitta dig lite i halsen.
-ingen fara? vadå ingen fara, om du råkar nysa då? då är jag ju toast?
-nej då det kommer gå så bra så, det är det enda sättet.
jag överväger nu att be honom köra skalpellen i tinningen istället för en mindre smärtsam död, men han lyckas övertala mig och ger mig en sån där plåtskål som han ber mig hålla under hakan. kör in skalpellen i halsen, Snittar och klämmer med en peang, ut forsar nu blod och nån rosa sörja. Fräscht. Får lite penicilin och åker hem.
Och allt det här hade kunnat undvikas om jag hade fått träffa "räven" direkt på vårdcentralen.
Tro mig, jag vet att det är bättre att fråga efter dom gamla rävarna direkt på vårdcentralen.
Hade för något år sedan fruktansvärt ont i halsen och var sjukskriven i ett par dagar, misstänkte väl sedan att det nog var halsfluss eller liknande. Uppsökte då vårdcentralen för att en s.k. halsodling, vilket är värre än att få en stenhård box i bröstet. Kör in en torr vidrig jätteglasspinne och petar med en tops och kittlar gomseglet på ett obekvämt sätt.
Sen är jag nog Linda Lovelace motsats när det gäller att stoppa in pryttlar långt in i munnen, jag får ju kväljningar så fort jag borstar tänderna typ men det är en annan femma. Vissa tycker säkert att det är sköj med halsodlingar, inte jag.
Hur som helst, jag får då reda på att jag inte har halsfluss och troligtvis bara lite ont i halsen som man kan få ibland. Jag däremot hävdar att detta är något riktigt jävligt som gör super-ont, Det skiter tanten med proverna i och råder mig till att gå hem och knapra ipren istället "så går det snart över ska du se".
Det går ett par dagar till och det blir bara värre, uppsöker nu vårdcentralen återigen, gör ett prov, samma resultat. Får exakt samma råd, gå hem och käka ipren.
Jag går hem, kan inte äta, inte sova och nu börjar till och med min sambo reagera på att det är något riktigt allvarligt. Hon smusslar med sig lite starkare värktabletter från okänd plats, och jag börjar nu schemalägga mitt pillerintag på ett litet papper för att inte åka på en "piller-O.D." Några sömnlösa nätter och dagar går, jag ligger en morgon och har precis lyckats somna, då får jag plötsligt ingen luft. Vaknar till med ett ryck, panikar och jag återfår andningsförmågan. Böjer lite på huvudet och lufttillförseln slutar igen. Det kan inte vara bra detta tänker jag, åker direkt ner till Vårdcentralen och frågar vad fasiken det är frågan om. Jag får då träffa en riktig gammel räv till doktor, han fastställer direkt att vi har att göra med en s.k. halsböld.
Typ sån här.
Ok. ajöss, godbeye, det är kört, jag dör.. Böld, smaka på det ordet. det är inget man vill ha. Åker in till sahlgrenska till halsavdelningen där jag blir mottagen direkt och här börjar jag för första gången bli tagen på allvar och får snabbt hjälp. Sköterskan talar om för mig att hon tycker synd om mig och att halsböld är något utav det värsta man kan ha i avseende på smärta. Hon ljög ju säkert men det struntar jag i, jag höll med bara och överdrev lite extra för att få snabbare hjälp.
Kommer sedan in till en läkare som sitter med en skalpell i näven och ser nöjd och glad ut. oproffsigt, man ska se allvarlig ut när man har att göra med bölder anser jag.
-Vad ska du göra med det vapnet?
-ingen fara, jag ska bara snitta dig lite i halsen.
-ingen fara? vadå ingen fara, om du råkar nysa då? då är jag ju toast?
-nej då det kommer gå så bra så, det är det enda sättet.
jag överväger nu att be honom köra skalpellen i tinningen istället för en mindre smärtsam död, men han lyckas övertala mig och ger mig en sån där plåtskål som han ber mig hålla under hakan. kör in skalpellen i halsen, Snittar och klämmer med en peang, ut forsar nu blod och nån rosa sörja. Fräscht. Får lite penicilin och åker hem.
Och allt det här hade kunnat undvikas om jag hade fått träffa "räven" direkt på vårdcentralen.
Tro mig, jag vet att det är bättre att fråga efter dom gamla rävarna direkt på vårdcentralen.
Tro mig, Jag vet att den inte är min!!
Kom att tänka på en lustig sak igår, året var väl 2004 någon gång. Jag och mina vänner satt hemma i min lägenhet och spelade Aten OS på playstation, mitt i sommaren givetvis. Det var cirka 25 grader på utsidan och 45 på insidan, det sket vi i. Efter några timmars spelande slutar mitt playstation att fungera, Kompis 1 som vi kan kalla för "Sven" föreslår då följande: -Vi kan hämta mitt playstation, vi sitter ju ändå mest här så då kan ju spelet vara här.
Bra idé tycker alla och vi hämtar senare spelet. Kopplar in det och skall sätta i OS-spelet, trycker på "eject" och ut kommer en film från "Svens" playstation. "Dansk Dynamit".
Haha, omslaget. Censurerat.
Jag vänder mig om och påpekar detta för "Sven", som småskrattar lite genant.
Jag frågar: är den bra? -nej inte direkt säger "Sven".
David: -Kom den med en tidning eller något?
"Sven": -nej jag köpte den när jag och "Bertil" (kompis 2, icke närvarande) var inne på movieline.
David: -ook.
"Sven": -han tvingade mig nästan, och den slank med av bara farten. *obekvämt tonläge*
David: haha ok, säkert.
Jag lägger skivan på golvet brevid playstationet och tänker inte mer på det. Under den här tiden hade min katt precis fått kattungar och var placerade i en tillklippt flyttlåda i vardagsrummet.
Ungefär shåhär, fast typ nyfödda.
Dessa var omåttligt populära att komma och titta på bland kvarterets unga människor. Så när jag och "Sven" sitter där i godan ro med vårat Aten-OS och knapprar som allra mest knackar det på dörren. Jag går till dörren och öppnar. Där står min granne med sina två bonus-barn, två tjejer i 6-7 års åldern.
"tjena, tjejerna vill så gärna kolla på kattungarna, är det lugnt tror du?"
"Visst, kom in bara" säger jag. Går in i vardagsrummet och sätter oss på golvet, flickorna rusar givetvis mot lådan med katter och börjar ovarsamt klämma å trycka på kattungarna. Pappan sätter sig i en bit där ifrån och lägger näven på en CD-skiva.
"daaansk dyna... jasså David, Dansk dynamit?" jag får en iskall rysning genom kroppen och vänder mig mot grann-pappan. "Du tycker det är lämpligt att ha sånt här liggandes när det kommer barn på besök?" han småflinar och viftar med skivan, de två flickorna stirrar storögt på omslaget.
-eh alltså nej, men det är inte min. det är "Svens" film!
-Hah! eller hur.
-jo, jag lovar.
-Försök inte.
"Sven" stiger nu allvarligt in i diskusionen: -sluta nu David.
Där sitter man, "vuxen" karl och tjäbblar om huruvida en snusk-rulle är min eller inte framför en skock barn. Dom där småtjejerna lär ju idag sitta å snacka om den där porrgubben med porrfilmer spridda över hela lägenheten som de träffade när dom var små. Alternativt tror dom att det var där David och "Sven" träffades å kollade på porrfilm dagarna i ända, svettiga av den kvava sommarvärmen. "Stackars katter". haha.
Tro mig, jag vet att den låg där men det var fan inte min!
Bra idé tycker alla och vi hämtar senare spelet. Kopplar in det och skall sätta i OS-spelet, trycker på "eject" och ut kommer en film från "Svens" playstation. "Dansk Dynamit".
Haha, omslaget. Censurerat.
Jag vänder mig om och påpekar detta för "Sven", som småskrattar lite genant.
Jag frågar: är den bra? -nej inte direkt säger "Sven".
David: -Kom den med en tidning eller något?
"Sven": -nej jag köpte den när jag och "Bertil" (kompis 2, icke närvarande) var inne på movieline.
David: -ook.
"Sven": -han tvingade mig nästan, och den slank med av bara farten. *obekvämt tonläge*
David: haha ok, säkert.
Jag lägger skivan på golvet brevid playstationet och tänker inte mer på det. Under den här tiden hade min katt precis fått kattungar och var placerade i en tillklippt flyttlåda i vardagsrummet.
Ungefär shåhär, fast typ nyfödda.
Dessa var omåttligt populära att komma och titta på bland kvarterets unga människor. Så när jag och "Sven" sitter där i godan ro med vårat Aten-OS och knapprar som allra mest knackar det på dörren. Jag går till dörren och öppnar. Där står min granne med sina två bonus-barn, två tjejer i 6-7 års åldern.
"tjena, tjejerna vill så gärna kolla på kattungarna, är det lugnt tror du?"
"Visst, kom in bara" säger jag. Går in i vardagsrummet och sätter oss på golvet, flickorna rusar givetvis mot lådan med katter och börjar ovarsamt klämma å trycka på kattungarna. Pappan sätter sig i en bit där ifrån och lägger näven på en CD-skiva.
"daaansk dyna... jasså David, Dansk dynamit?" jag får en iskall rysning genom kroppen och vänder mig mot grann-pappan. "Du tycker det är lämpligt att ha sånt här liggandes när det kommer barn på besök?" han småflinar och viftar med skivan, de två flickorna stirrar storögt på omslaget.
-eh alltså nej, men det är inte min. det är "Svens" film!
-Hah! eller hur.
-jo, jag lovar.
-Försök inte.
"Sven" stiger nu allvarligt in i diskusionen: -sluta nu David.
Där sitter man, "vuxen" karl och tjäbblar om huruvida en snusk-rulle är min eller inte framför en skock barn. Dom där småtjejerna lär ju idag sitta å snacka om den där porrgubben med porrfilmer spridda över hela lägenheten som de träffade när dom var små. Alternativt tror dom att det var där David och "Sven" träffades å kollade på porrfilm dagarna i ända, svettiga av den kvava sommarvärmen. "Stackars katter". haha.
Tro mig, jag vet att den låg där men det var fan inte min!
Tro mig, jag vet att ni ryser.
Stanley Cup finalen närmar sig, Champions League finalen likaså, det är vid sådana tillfällen långvariga minnen skapas hos oss som är intresserade. Ögonblick av rysningar, man minns precis vad man gjorde vid tidpunkten och vilka som satt runt omkring. Likadant vid stora världshändelser, Palmemordet, 9/11, Estonia, Anna Lindhs död, Dianas död o.s.v. Man kommer ihåg precis vad man gjorde när man fick reda på nyheten.
Nu skall jag fokusera på de lite mer glada idrottsögonblicken, och försöka ranka dom. 10 Ögonblick som gav mig gåshud eller glädjefnatt och bara vrålade rakt ut. Just sådana ögonblick är en utav de saker jag lever för, jag älskar när stora män/kvinnor överträffar förväntningarna och skapar historia när man tror att det är omöjligt eller precis när laget behöver det som mest. Otroligt imponerande.
10. David Beckham VM Kvalet 2002.
England låg under mot Grekland med 2-1, En poäng räcker för direktkvalificering till VM. Matchklockan står på 92.30, England får då en Frispark 5m utanför straffområdet.
9. Jonathan Edwards Världsrekord x2 1995 Göteborg.
Tresteg, helt ointressant för mig vid denna tidpunkten. Jag kommer ihåg att jag gick förbi tv-apparaten när Edwards slog världsrekordet (18.16), satte mig ner och fick då se ett övernaturligt 18.29 hopp:
(skall tilläggas att Världsrekordet innan låg på 17.98)
8. Michael Johnson, OS Final 200m Atlanta 1996.
Uppsnackat, rejält. Jag hade väntat flera timmar på 200 metersfinalen, satt vaken någon gång mitt natten svensk tid när Michael Johnson snörar på sig sina guldiga löparskor och gör ingen människa besviken.
7. Usain Bolt. OS Peking. 100m, 200m, Stafett Världsrekord
Jag satt nog bara å skrek här tror jag, helt vansinnigt. 1 lopp, några sekunder långt, du har en chans på 4 år, då springer killen snabbare än någon annan människa. ofattbart. Sen sköja med folk på 200m och slå ett 8 år gammalt rekord.
6. Vändningen mot Finland VM 2003.
Vi sitter hemma hos Mattias och tittar på matchen, vi stänger av när Finland leder med 5-1. Slår på tv:n lite senare, det står då 5-3. Resten är bara galet.
5. Zlatans klackmål EM 2004.
"MAN KAN INTE GÖRA SÅ!" det var väl ungefär de fraserna som skreks under kramkalaset.
4. Peter Forsberg OS final 94.
Jag skrek NEEEEEJ! blev tyst, undrade varför alla i sverige såg så glada ut. gick den in? Haha.
3. Ravelli straffräddning mot Rumänien VM 1994.
Jag satt där i soffan aldeles för sent för en 12åring att vara vaken, morsan var helt ointresserad och stog brevid och strök kläder. När Ravelli räddade sista straffen flög jag upp och ner och var överallt inne i huset.
2. Champions League final, Istanbul 2005.
Liverpool - Milan, Mina vänner Martin och jimmy var hembjudna hem till min lägenhet och jag såg fram emot en fantastisk kväll. Milan gjorde i en halvlek 1-0, 2-0, 3-0. Martin Som nu var "Milanista to the bone" ifrågasatte nu Liverpools plats i finalen. Liverpool reducerar i andra till 3-1, Martin säger då: "gör dom ett till går jag hem". Liverpool gör 3-2, Martin reser sig snabbt och går mot dörren. Jag får tag i hans byxa för att stoppa honom, men det skiter han i och drar mig hela vägen till ytterdörren, jag släpper, Martin går hem. Sen händer det övernaturliga saker i istanbul.
1. Gerrard 3-1 Olympiakos.
Förutsättningarna innan matchen: Liverpool var tvungna att vinna matchen med två mål för att gå vidare från gruppen i 2005 års Champions league. I slutet av matchen bevittnar jag något som jag aldrig mer kommer att få uppleva tror jag. Ett mål som fick mig att go bananas fullständigt.
Gick inte att "bädda in något vettigt klipp" det får duga med en länk:
http://youtu.be/13lXCpGeSS8
Tro mig, jag vet att alla icke idrottsintresserade går miste om så många underbara minnen.
Nu skall jag fokusera på de lite mer glada idrottsögonblicken, och försöka ranka dom. 10 Ögonblick som gav mig gåshud eller glädjefnatt och bara vrålade rakt ut. Just sådana ögonblick är en utav de saker jag lever för, jag älskar när stora män/kvinnor överträffar förväntningarna och skapar historia när man tror att det är omöjligt eller precis när laget behöver det som mest. Otroligt imponerande.
10. David Beckham VM Kvalet 2002.
England låg under mot Grekland med 2-1, En poäng räcker för direktkvalificering till VM. Matchklockan står på 92.30, England får då en Frispark 5m utanför straffområdet.
9. Jonathan Edwards Världsrekord x2 1995 Göteborg.
Tresteg, helt ointressant för mig vid denna tidpunkten. Jag kommer ihåg att jag gick förbi tv-apparaten när Edwards slog världsrekordet (18.16), satte mig ner och fick då se ett övernaturligt 18.29 hopp:
(skall tilläggas att Världsrekordet innan låg på 17.98)
8. Michael Johnson, OS Final 200m Atlanta 1996.
Uppsnackat, rejält. Jag hade väntat flera timmar på 200 metersfinalen, satt vaken någon gång mitt natten svensk tid när Michael Johnson snörar på sig sina guldiga löparskor och gör ingen människa besviken.
7. Usain Bolt. OS Peking. 100m, 200m, Stafett Världsrekord
Jag satt nog bara å skrek här tror jag, helt vansinnigt. 1 lopp, några sekunder långt, du har en chans på 4 år, då springer killen snabbare än någon annan människa. ofattbart. Sen sköja med folk på 200m och slå ett 8 år gammalt rekord.
6. Vändningen mot Finland VM 2003.
Vi sitter hemma hos Mattias och tittar på matchen, vi stänger av när Finland leder med 5-1. Slår på tv:n lite senare, det står då 5-3. Resten är bara galet.
5. Zlatans klackmål EM 2004.
"MAN KAN INTE GÖRA SÅ!" det var väl ungefär de fraserna som skreks under kramkalaset.
4. Peter Forsberg OS final 94.
Jag skrek NEEEEEJ! blev tyst, undrade varför alla i sverige såg så glada ut. gick den in? Haha.
3. Ravelli straffräddning mot Rumänien VM 1994.
Jag satt där i soffan aldeles för sent för en 12åring att vara vaken, morsan var helt ointresserad och stog brevid och strök kläder. När Ravelli räddade sista straffen flög jag upp och ner och var överallt inne i huset.
2. Champions League final, Istanbul 2005.
Liverpool - Milan, Mina vänner Martin och jimmy var hembjudna hem till min lägenhet och jag såg fram emot en fantastisk kväll. Milan gjorde i en halvlek 1-0, 2-0, 3-0. Martin Som nu var "Milanista to the bone" ifrågasatte nu Liverpools plats i finalen. Liverpool reducerar i andra till 3-1, Martin säger då: "gör dom ett till går jag hem". Liverpool gör 3-2, Martin reser sig snabbt och går mot dörren. Jag får tag i hans byxa för att stoppa honom, men det skiter han i och drar mig hela vägen till ytterdörren, jag släpper, Martin går hem. Sen händer det övernaturliga saker i istanbul.
1. Gerrard 3-1 Olympiakos.
Förutsättningarna innan matchen: Liverpool var tvungna att vinna matchen med två mål för att gå vidare från gruppen i 2005 års Champions league. I slutet av matchen bevittnar jag något som jag aldrig mer kommer att få uppleva tror jag. Ett mål som fick mig att go bananas fullständigt.
Gick inte att "bädda in något vettigt klipp" det får duga med en länk:
http://youtu.be/13lXCpGeSS8
Tro mig, jag vet att alla icke idrottsintresserade går miste om så många underbara minnen.
Tro, jag vet att du försöker göra ditt jobb men..
Vad är det med telefonförsäljare och supportmänniskor?! visst alla har väl haft problem med sånna människor och jag är inte unik, men det är ju för tusan det som gör det ännu värre!? eller? Att alla har någon dålig erfarenhet av support och liknande. Man behöver inte vara teknik-expert heller för att bli idiotförklarad som någon treåring heller. Man är ju redan ursinnig över att det inte fungerar och man har provat allt man kan tänka sig. Det är då inte ovanligt att följande dialog utspelar sig när TV:n är svart tillexempel:
Telia: Välkommen till Telia support du pratar med Claes-Göran, hur kan jag hjälpa dig.
David: Hej, David heter jag, Det är så att min bild är helt svart men jag hör ljud.
Telia: Ok David, Har du provat att starta om mottagaren?
David tänker: starta om? va? ne jag blev helt plötsligt förstenad och la mig ner på marken. JAAAA SJÄLVKLART HAR JAG DET! 8 miljoner gånger! Minst! annars ringer man väl inte i onödan. och sluta med bebis-rösten.
David: Ja.
Telia: Ok David, då ska vi se *raffsar i sin tarifolder med standardfrågor*. Sitter nätverkskabeln i?
David tänker: Vad tror du din joker? jag sa ju att jag hade ljud.
David: Ja, som sagt det kommer ju ljud.
Telia: Ja men man vet aldrig, då skall vi se, jag ska kolla med en kollega, vänta.
David tänker: Jo det vet man! tror du ljudet kommer från grannens tv eller?! Varför får man aldrig prata med kollegan med en gång istället?! dåre.
Sen slutar det med att dom skickar en ny box eller nåt, som oftast är trasig.
Ni hajar. Senast här om dag pratade jag med Telenor, hade beställt en iphone för mer än tre veckor sedan. På hemsidan klargjordes det att det var 3-5 dagars lev.tid. Jag väntar en vecka, ringer och frågar hur det går.
-var det den vita du hade beställt?
-ja
-det är två veckors leverans på den vet du.
-ok, skriv det då så man vet.
Det går två veckor, jag ringer igen.
-Min telefon är den på G eller?
-jaaaaag kaaaaan inte riktigt se att den blivit skickad.
Det blir tyst i luren en stund, jag frågar då:
-skit samma när får jag den?
-eeeeh ja det är ju två veckors leveranstid sååå.
-det har gått två veckor. Ge mig ett datum! en kvart? 14 dagar?
-ja men säg den 24 då?
-ok.. höftar du bara elle?
-nej.
-ok. Hejdå.
Så nu skall det ringas igen. och skälla.
Att ha och göra med supportfolk.
Tro mig, jag vet att jag har startat om skiten 3 miljoner gånger.
Telia: Välkommen till Telia support du pratar med Claes-Göran, hur kan jag hjälpa dig.
David: Hej, David heter jag, Det är så att min bild är helt svart men jag hör ljud.
Telia: Ok David, Har du provat att starta om mottagaren?
David tänker: starta om? va? ne jag blev helt plötsligt förstenad och la mig ner på marken. JAAAA SJÄLVKLART HAR JAG DET! 8 miljoner gånger! Minst! annars ringer man väl inte i onödan. och sluta med bebis-rösten.
David: Ja.
Telia: Ok David, då ska vi se *raffsar i sin tarifolder med standardfrågor*. Sitter nätverkskabeln i?
David tänker: Vad tror du din joker? jag sa ju att jag hade ljud.
David: Ja, som sagt det kommer ju ljud.
Telia: Ja men man vet aldrig, då skall vi se, jag ska kolla med en kollega, vänta.
David tänker: Jo det vet man! tror du ljudet kommer från grannens tv eller?! Varför får man aldrig prata med kollegan med en gång istället?! dåre.
Sen slutar det med att dom skickar en ny box eller nåt, som oftast är trasig.
Ni hajar. Senast här om dag pratade jag med Telenor, hade beställt en iphone för mer än tre veckor sedan. På hemsidan klargjordes det att det var 3-5 dagars lev.tid. Jag väntar en vecka, ringer och frågar hur det går.
-var det den vita du hade beställt?
-ja
-det är två veckors leverans på den vet du.
-ok, skriv det då så man vet.
Det går två veckor, jag ringer igen.
-Min telefon är den på G eller?
-jaaaaag kaaaaan inte riktigt se att den blivit skickad.
Det blir tyst i luren en stund, jag frågar då:
-skit samma när får jag den?
-eeeeh ja det är ju två veckors leveranstid sååå.
-det har gått två veckor. Ge mig ett datum! en kvart? 14 dagar?
-ja men säg den 24 då?
-ok.. höftar du bara elle?
-nej.
-ok. Hejdå.
Så nu skall det ringas igen. och skälla.
Att ha och göra med supportfolk.
Tro mig, jag vet att jag har startat om skiten 3 miljoner gånger.
