Tro mig, jag vet att du inte gillar barn.
Boravägen, en idyll i kanndalen kan tyckas. Nära till havet, lugn och ro. Inte särskilt mycket trafik, man kan tycka att det borde vara ett perfekt område att växa upp på. Här är jag född och uppvuxen, och jag skall tala om för er att det är långt ifrån idyll om du frågar mig.
För er som känner till "Arne i bora" och hans mindre sunda leverne så var det ständigt full kalabalik nere hos Arne, det gapades och skreks om vartannat. Och det var oftast inga saker som lämpades för ett par öron på en liten grabb i 6-7års åldern. Nu gick ju Arne bort ganska tidigt i mitt liv och det lugnade snabbt ner sig, men hans surtant till syster var på mig hela tiden och skrek om att jag minsan inte fick gå ner den vägen förbi Arnes hus om jag skulle ner till badet. Så fort man hörde Ediths gamla puttrande Folka-Bubbla så var det bäst att man la styltorna på ryggen å försvann fortast möjligast för att inte få en rejäl hårtork model illaluktande löständer.
Det var neråt havet till, om vi flyttar oss längre ner och hela vägen ut till "stora vägen" nästan. En perfekt väg för landhockey. En riktig guldgruva för tre tioåriga pojkar, Jimmy, Jag och Kjell. Ibland kom även Långe-David och Karl förbi på en match. Allting var perfekt ändå tills en dag då det kom ett tidningsbud mitt i vårat spelande, han log brett och cyklade förbi oss som spelade. Han hängde med i spelet med sin blick så till den milda grad att han inte såg "Bogrens-postlåda". BRAAAAK. Killen bränner rakt in i lådan och den åker i backen, vi skarattar lite åt det hela och budet ger sig av till nästa anhalt.
Efter några minuter kommer gammelgubben Bogren ut å suger tag i mig stenhårt i nackhåren, vrålar om att jag skall sätta upp postlådan igen som jag hade slagit ner med klubban. Ungefär såhär:
-I sa ge fan i å spela här på min väj. Nu har i förstört min pöstlödda så den får i sädda opp ijen.
-Men det var inte vi!
-Jag så allt att de va i.
-Men jag lovar det var inte vi, det var en annan kille på cykel som cykla in i den!
-Lägg å, har itte dina föräldrar lärt degg att en itte moppsar opp segg mod de äldre!! Nu ger i er här ifrå me e gang!! *rycker extra hårt*
Det fulaste var att det såg ut som att han fick en hjärtattack varje gång jag svarade honom, precis som att jag var någon utomjording som inte borde svara på tilltal. Men snäll som jag är flyttar vi längre upp på gatan. Efter drygt 2 minuter backar Surgubbe nr.2 ut sin bil ur garaget. Ställer den på sin uppfart och säger: "Nu står min bil här så nu får ni inte spela här" och går iskallt in igen.
ok barnamördare. nu "står" min klubba i ditt nylle snart tänkte man.
Samma gubbe kom en gång upp å anklagade mig för att ha skjutit hål i hans ruta med luftgevär, som vanligt trodde ingen på mig och vips så var man skyldig och var ouppfostrad som tjaffsade emot. Ägde jag ens att luftgevär? hade jag gjort det så hade jag skjutit dig i huvudet precis efter du hade käkat dina citroner till frukost. idiot.
Ett år senare gjorde vi ett nytt försök hos Bogren men han stack ut huvudet efter 3 millisekunder och ropade: "DÖÖHH!!! KOMMER I ITTE IHÅG VA VI SA I FJOL!!!??"
I fjol, lägg ner med gubb-orden för fa aan. Vi snackar allmän väg här för tusan.
Vad är det med surgubbar och surkärringar, har ni aldrig varit barn förut eller. Föddes 80år och sura. Man kan ju fan tro det alltså, gå en kurs eller nåt. Ni får ju söka för surheten. När jag skaffar kåk skall det vara fritt fram att leka så mycket det går runt mitt hus och jag skall bara uppmuntra. Det har jag bestämt.
Tro mig, jag vet nog att ni käkar 1kg citroner till frukost.
För er som känner till "Arne i bora" och hans mindre sunda leverne så var det ständigt full kalabalik nere hos Arne, det gapades och skreks om vartannat. Och det var oftast inga saker som lämpades för ett par öron på en liten grabb i 6-7års åldern. Nu gick ju Arne bort ganska tidigt i mitt liv och det lugnade snabbt ner sig, men hans surtant till syster var på mig hela tiden och skrek om att jag minsan inte fick gå ner den vägen förbi Arnes hus om jag skulle ner till badet. Så fort man hörde Ediths gamla puttrande Folka-Bubbla så var det bäst att man la styltorna på ryggen å försvann fortast möjligast för att inte få en rejäl hårtork model illaluktande löständer.
Det var neråt havet till, om vi flyttar oss längre ner och hela vägen ut till "stora vägen" nästan. En perfekt väg för landhockey. En riktig guldgruva för tre tioåriga pojkar, Jimmy, Jag och Kjell. Ibland kom även Långe-David och Karl förbi på en match. Allting var perfekt ändå tills en dag då det kom ett tidningsbud mitt i vårat spelande, han log brett och cyklade förbi oss som spelade. Han hängde med i spelet med sin blick så till den milda grad att han inte såg "Bogrens-postlåda". BRAAAAK. Killen bränner rakt in i lådan och den åker i backen, vi skarattar lite åt det hela och budet ger sig av till nästa anhalt.
Efter några minuter kommer gammelgubben Bogren ut å suger tag i mig stenhårt i nackhåren, vrålar om att jag skall sätta upp postlådan igen som jag hade slagit ner med klubban. Ungefär såhär:
-I sa ge fan i å spela här på min väj. Nu har i förstört min pöstlödda så den får i sädda opp ijen.
-Men det var inte vi!
-Jag så allt att de va i.
-Men jag lovar det var inte vi, det var en annan kille på cykel som cykla in i den!
-Lägg å, har itte dina föräldrar lärt degg att en itte moppsar opp segg mod de äldre!! Nu ger i er här ifrå me e gang!! *rycker extra hårt*
Det fulaste var att det såg ut som att han fick en hjärtattack varje gång jag svarade honom, precis som att jag var någon utomjording som inte borde svara på tilltal. Men snäll som jag är flyttar vi längre upp på gatan. Efter drygt 2 minuter backar Surgubbe nr.2 ut sin bil ur garaget. Ställer den på sin uppfart och säger: "Nu står min bil här så nu får ni inte spela här" och går iskallt in igen.
ok barnamördare. nu "står" min klubba i ditt nylle snart tänkte man.
Samma gubbe kom en gång upp å anklagade mig för att ha skjutit hål i hans ruta med luftgevär, som vanligt trodde ingen på mig och vips så var man skyldig och var ouppfostrad som tjaffsade emot. Ägde jag ens att luftgevär? hade jag gjort det så hade jag skjutit dig i huvudet precis efter du hade käkat dina citroner till frukost. idiot.
Ett år senare gjorde vi ett nytt försök hos Bogren men han stack ut huvudet efter 3 millisekunder och ropade: "DÖÖHH!!! KOMMER I ITTE IHÅG VA VI SA I FJOL!!!??"
I fjol, lägg ner med gubb-orden för fa aan. Vi snackar allmän väg här för tusan.
Vad är det med surgubbar och surkärringar, har ni aldrig varit barn förut eller. Föddes 80år och sura. Man kan ju fan tro det alltså, gå en kurs eller nåt. Ni får ju söka för surheten. När jag skaffar kåk skall det vara fritt fram att leka så mycket det går runt mitt hus och jag skall bara uppmuntra. Det har jag bestämt.
Tro mig, jag vet nog att ni käkar 1kg citroner till frukost.
Kommentarer
Trackback
